Eftermiddagen och kvällen har spenderats med Carl Hamilton (alias Coq Rouge). Har väl ett 50-tal sidor kvar i boken, men det får nog vänta till i morgon, kan behöva lite sömn också...

I allmänhet varit en pissig dag, men med några få ljusglimtar. Det började i morse med att internet inte funkade. Jag har inget vidare morgonhumör till att börja med, bör inte tilltalas den första vakna timmen (om det är före klockan åtta). Det var egentligen inte stor grej, men som sagt, tillsammans med mitt morgonhumör så bidrog det till en dålig morgon. Sen när jag skulle ta bröd ur frysen vägrade brödskivorna lossna från varandra, utan delar av dem gick sönder istället. Ännu mer sur, vilket slutade med att jag längde de trasiga bitarna på golvet. Efter att ha lugnat ner mig lite la jag dem i slasken istället. Eftersom jag inte hade något internet satt jag och läste samtidigt som jag läste istället. Kan inte påstå att det gjorde underverk för mitt humör att läsa om det armenska folkmordet (och det faktum att Turkiet försöker förneka det, glatt påhejad av delar av västvärlden gör mig fortfarande rätt förbannad. Om jag fattat det rätt så har inte Sverige erkänt det som ett historiskt faktum? Varför inte i så fall?).

Regnade på väg till skolan, och blåste bitvis så det kändes som om jag stod still snarare än rörde mig framåt. Ytterligare humörsänkande. I skolan blev det dock bättre, "Skiss och gestaltning" kursen började idag, var riktigt kul, även om det inte är helt lätt att få det bra. Ritade av verktyg idag, kopierade sen upp det på tre papper, ska lägga in skuggor av olika slag nästa vecka (olika skuggtekniker). Ser fram emot det. Fick även en hemuppgift, kul men utmanande. Rita har aldrig riktigt varit min grej, det finns en anledning till varför jag inte går arkitektlinjen. Eller tja flera egentligen...

Väl hemma funkade fortfarande inte internet. Ringde till ComHem som lovade att de skulle be it-avdelningen att titta på det. Bra det. Även ringt till Telia och Försäkringskassan. Humörsänkande. Telia p.g.a telefonköerna, stod väl i kö i tio minuter eller nåt. Försäkrningskassna del p.g.a telefonköerna, men framför allt p.g.a två månaders handläggningstid. Helt idiotiskt! En månade är väl länge redan det! Borde väl ändå gå och fixa på nåt sätt, kan de bara inte begära mer pengar från regeringen eller nåt? Jag vet inte, men det finns inte att det ska funka med så långa handläggningstider. Okej, för mig gör det inte så mycket, gäller bara bostadsbidrag och min ekonomi står och faller inte med det. Men de vars ekonomi gör det då? Grattis liksom. Idiotiskt.

Nu till sist verkar internet funka iaf...

Dags för en ny veckan. Kallt och mörkt är första intrycket, förhoppningsvis slipper jag regnet iaf, inte speciellt kul att cykla till skola när det regnar... Var riktigt segt att komma upp, tog väl tjugominuter idag. Illa det. Skyller på mörkert. Om en vecka drygt så byter vi till vintertid, bra att det innebär ljusare mornar, men surt att det blir mörkare på kvällarna. Får dock se det från den ljusa sidan, jag bor inte i Norrland längre, så det blir några timmar mer med dagsljus iaf. Sen kan man ju se det från andra hållet också, i Norrland hade vi iaf snö i november vilket gjorde det till en uthärdlig månad (nästan). Snö i JKP i november? I don't think so. Tycker inte om november, hade det inte varit för att folk fyller år så hade jag gärna hoppat över den månaden och tagit en till sommarmånad istället.

Snart dags att cykla till skolan. Matte första passet, hoppas läraren är bra men jag är lite skeptisk. En universitetslektor i matematik med ett utländskt namn. Det bådar inte gott, det bådar för en jävligt smart kille med brytning. Och smarta killar är i regel urusla på att förklara och lära ut. Brytningen sen behöver ju inte vara så illa i sig. Men jag kan ju ha fel. Hoppas på det...

Jag är inte smart när jag är trött, det är mitt försvar. Haha, annars så har jag insett att jag måste vara den mest korkade människan som läser vid JTH. Tekniker får ju ändå förväntas ha ett visst mått av intelligens. Hur som helst, skulle tvätta i morse tänkte jag. Halv sju står jag således i tvätt stugan och försöker få upp luckan på tvättmaskinen. Det går inte! (Till saken hör att luckan på tvättmaskinen har krånglat ett tag, hyresvärden har beställt nya delar. En del som satt på luckan har tagits bort, var det som förvillade mig. Skyller jag på). Jag för verkligen inte upp luckan. Försöker hitta nån spärr nånstans på luckan, men det går verkligen inte få upp dem. Funderar över om jag ska ringa på och be nån av mina grannar om hjälp (är inget alternativ att ringa hyresvärden sju på morgonen för en sån sak känns det som). Men jag går och lägger mig igen istället.

Halv tio när jag står och handtvättar får jag en idé, det kanske finns en knapp på tvättmaskinen som öppnar luckan (nej vaddå blond). Så jag går och kollar, och mycket riktigt finns det det, och jag kan slänga in en omgång tvätt. Korkad täcker inte riktigt in det hela känns det som, det är så otroligt dumt så man nästan skulle göra en film av det :)

Jaja, skrattat åt mig själv har jag iaf gjort.

Har även hunnit med att ringa två telefonsamtal som jag fasat inför. Både gick bra och jag kan inte förstå varför jag var nervös. Misstänker att det är en kvarleva av telefonskräcken. Som botades en sommar när jag ringde dagligen till IT-avdelningen för att datasystemet krånglade dagligen...

Jag vill ha snö. När tror ni snön kommer? I helgen? I november? Inte det? Men december då, lagom till jul? Nyår? Inte det? Menar ni att det kanske inte kommer nån snö alls? Eller kanske bara en vecka med snö?

Jag borde ha stannat i Norrland...

Dagen har innehållit för många koppar te, och alldeles för lite pluggande. Fick min DVD idag, så jag har tillbringat halva dan (eller tja iaf drygt fyra timmar) med att titta på "Jane Eyre". Nu är ju problemet att jag inte har något att se i kväll eller de följande kvällarna som jag inte redan har sett. Illa.

Annars känns det bara som att jag vill gå ide, och vakna upp om ett halvår. Eller i alla fall långt efter att den här veckan är över, när allt har lagt sig. Känner mig som en extremt misslyckad individ, som inte kan göra någonting rätt, som bara göra allting fel och rör till det för alla andra. Hänger mest ihop med att jag pratade med M idag, lät som det var rätt lugnt med henne, även om det innebär en massa extra arbete för dem. Men ändå så himla onödigt, varför frågade jag inte bara om hjälp när jag var osäker, så hade det blivit rätt? Idiot.

Men det är inte bara det. Det beror mest på hur jag definerar att lyckas. Att lyckas är att vara någon, att finnas till, synas. Inte att vara känd, men känna många, alltid ha någon att umgås med. Givet det är jag faktiskt mer lyckad nu, än jag var för tre år sedan, men det är inte tillräckligt. Jag skäms över mig själv, den jag var då, den jag är nu. Som aldrig vet vad hon ska säga, som aldrig är rolig, bara sitter tråkigt tyst i ett hörn. Som inte har något att prata om, berätta om som inte är relaterat till skolan. Som sitter hemma på helgerna, som inte ens tycker det är kul att gå ut längre. Jag är inte en av "dem" och alltså är jag misslyckad, i mina egna ögon... Somsagt, gå i ide till allt blåst över och jag känner mig bättre.

i rampljuset då:

http://www.metro.se/se/article/2008/10/12/21/4158-57/index.xml

(det är inte jag på bilden, finns en länk hit under artikeln). Börjar dock kännas lite fel med f.d västgöte, det är jag ju fortfarande på nåt vis. Eller också är jag ingenting, är väl bara svensk, det räcker ju gott och väl det. Det borde ju inte spela någon roll vilken stad/landskap man kommer ifrån. Det gör ju ingen till en sämre person. Med de inte sagt att folk från "storstan" inte är dryga, har träffat min beskärda del av dryga stockholmare och göteborgare. Nej, det faktum att ni kommer från en av Sveriges största städer gör inte att jag bli imponerad. Och jag ger blanka fan i om du tycker min stad är tråkig, åk inte hit då, stanna i Sthlm/Gbg då. Sen finns det ju dock trevliga stockholmare och göteborgare också. Som inte ser ner på oss "lantisar".

Så, eftersom det här tydlig är en blogg om utbildning (diskuterbart), så kan jag ju passa på om tipsa om en bra bok för folk som pluggar:

"Plugga smartare och lär dig mer" - Björn Liljeqvist.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9144017251

Jättebra bok med mycket tips på hur man ska lägga upp sitt pluggande. Om det funkar? Jag vet faktiskt inte, har inte prövat fullt ut. Är ju mer av en skjut-upp-det-och-gör-det-i-sista-minuten-person, så det här med att planera och komma förberedd till föreläsnignar och sår är inte riktigt min grej. Men ska bli bättre på det hade jag tänkt. Just nu kan jag dock inte ta hjälp av boken eftersom den befinner sig en bit härrifrån (kvar i Skövde), men sen är det ju lite sent påtänkt att det skulle hjälpa mig klara det här kommande två tentorna också.

Sen är det ju alltid smart och gå på förelänsningar om studieteknik som högskolarna ger, eller komvux. Man lär sig faktiskt mycket på det. Sen kunde man ju önska att man fått lära sig vissa saker tidigare, tror faktiskt det kan hjälpa en väldigt mycket om man får veta redan tidigt under sin skolgång vilka inlärningspreferenser man har, hur man lär sig bäst. Tycker att om man ändå ska satsta pengar på skolan kan man ju införa möjligheten i alla fall för åtminstone eleverna på högstadiet att få göra ett test för att se vilka preferenser man har. Behöver ju inte vara ett måste, bara nåt man får göra om man vill. Eller ge en kurs i studieteknik. Även till LÄRARNA, de om några skulle behöva det. Nåja, har nämnt det förrut...

Och förresten, appropå boken jag läser (för den som nu skulle vara intresserad):

http://www.expressen.se/kultur/bocker/1.656811

Sen skulle det vara kul att veta vilka som faktiskt läser min blogg, lämna gärna en kommentar... Eller låt bli om ni hellre vill det.

Har samma scen som upprepas om och om igen i mitt huvud. Från förra sommaren eller våren nån gång, inte i år. Var hemma hos en "kompis" (i brist på bättre ord, chose one), han undrade om jag ville ha kaffe, jag var trött så jag sa ja. Scenen som upprepas om och om igen är när han tar ut kopparna med varmt vatten (eller kanske snarare varmt vatten och snabbkaffepulver) från mikron och kommer in med dem i rummet. Finns en sådan ömhet i scenen, jag vet inte varför. Tror det inte det var så när det väl hände, men just nu är det så det känns. En ömhet och en stilla glädje.

Tycker det är konstigt, hur en person som var en så stor del av mitt liv ett tag, inte är det längre. Hur allt kan ändras bara sådär. Eller hösten för två år sedan, tror vi träffades nästan varje vecka, jag, S och V och sen ofta, ofta W och ibland J. Vi sprang ute varenda helg, nyktra eller inte, och alltid, alltid träffade vi på W, ensam eller i sällskap med olika folk. Weird, sist jag träffade honom på bussen uppstod en obehaglig, generad tystnad, ingen visste vad vi skulle säga. Att det bara kan ta slut sådär. Fast och andra sidan, det var väl inte riktig vänskap...