Tänker då på Kommunalval och landstingsval. Jag kommer inte bo kvar i Jönköping längre än till december som det ser ut nu. I januari åker jag (förhoppningsvis) till Mexiko som utbytesstudent fram till maj någon gång. Efter det kommer jag troligen bo hemma i Skövde hos mina föräldrar, till jag tar examen till jul 2011. Efter det vet jag inte. Jag är således inte särskilt intresserad av vilka som ska styra Jönköpings kommun eller län under de närmaste fyra åren, då det inte ens är säkert att jag kommer bo här. Känns således inte värt att gå och rösta, speciellt eftersom jag inte är insatt alls i lokalpolitiken. 

Inte gjort speciellt mycket i helgen. Satt och läste i stort sett hela dagen igår. Idag har jag varit något mer aktiv, tvättat, handlat, bakat och lagat mat. Visserligen inte dammat och dammsugit som det var tänkt från början, men söndagen är ju en vilodag eller hur det nu var... Och cyklat i spöregn har jag också gjort, glömt hur underbart det är. Eller inte. Dock skönt att komma in och få av sig de dyblöta kläderna... I morgon är det skola igen, en ny kurs, ska bli intressant att se vad den innehåller. 

Jag hatar konstruktionsteknik. Vi är fortfarande inte godkända på vår inlämningsuppgift och det verkar som om det bara blir mer och mer fel ju fler gånger den rättas. Känns nu som om vi kommer få gå om kursen. Förhoppningsvis blir det iaf en annan lärare då. Är så himla trött på det, att behöva gissa vad det är vi ska göra och vad som vi har gjort fel. Era ritningar är väldigt dåliga, det säger fortfarande inte mig ett skit! Säg istället vad vi har gjort fel, för vi har följt din jävla checklista och anser oss ha fullgjort de krav som ställs. Det är inte så att vi medvetet lämnar ifrån oss något som vi tror är fel. Så säg för fan istället vad du menar så vi lär oss något. Och nej, ännu har jag inte lyckats med konststycket att läsa tankar, även om det uppenbarligen skulle behövas när det gäller lärare på högskolan. 

Känns mycket bättre idag. Skönt att vara tillbaka i skolan faktiskt, få lite rutiner och komma igång med plugg och så. Känns kul. Och trevligt att träffar vänner och så igen, även några försvunnit utomlands, så finns det ändå en del trevligt folk kvar som tur är. 

Vaknade i morse (efter att ha drömt om att jag var gravid med barn nummer tre (oklart vad jag fått de andra två ungarna ifrån) och skulle föda, men kändes som om jag var lite för smal för att vara i nionde månaden. Vaknade dock innan förlossningen kom igång på allvar, som tur var...) vid sextiden och trodde att klockan var åtta och det var dags att gå upp. Tände lampan, tittade på klockan och ojdå, den var visst inte åtta än. Lyckades somna om och vaknade igen tjugo över sju. Dock somnade jag om lite, bara för att vakna av mig själv och gå upp tio över åtta, innan klockan ringde vid tjugo över. Misstänker dock att det var en engångsföreteelse, tror inte det blir så att jag vaknar varje morgon av mig själv klockan sex hädanefter. 

Nere i Jönköping igen då. Det första jag möttes av när jag klev av tåget var blåst. Hade visst glömt bort hur det blåser här. Så blir det när man bor omgiven av vatten. Har packat upp lite idag, handlat mat och varit på biblioteket. Plockat lite bland papper och så, men det återstår mycket. Förstår inte hur jag kan lyckas samla på mig så mycket skit. Slänga saker är uppenbarligen inte min grej. Verkar gå i familjen...

I övrigt är humöret fortfarande inte på topp. Känner mig något uppgiven, men samtidigt stressad över allt jag har att göra framöver (och då inte ens inräknat det som direkt har med studierna att göra). Men det ska nog lösa sig. Tror det hela kommer bli betydligt bättre efter torsdag, när skolan kör igång och jag kan få lite rutiner och något annat att tänka på.

Det här verkar inte bli någon bra kväll. Jag tycket det gick så bra, morsan färgade håret på mig på morgonen och sedan var jag inne i stan och träffade Anniz. Men nu är känslan här igen, tränger sig på. Jag vill inte, orkar inte med den. 

Jag vet vad det beror på. När kommer till skolan på torsdag, så kommer jag inte möte varken M, A eller S där. De är ute på sitt, men jag är kvar. Visserligen långtifrån ensam, men den trygghet som byggts upp under våren har ryckts upp med rötterna. Det går att ändra på, om inte annat visade förra året det. Men jag vet inte hur och om jag orkar. Eller vill. På något sätt är det enklare att bara luta sig tillbaka och låta saker fortsätta i sina gamla hjulspår, även om det inte känns bra eller rätt.

Och om det aldrig ändras, så vad spelar det då för roll var jag är eller vem jag är? Jag vill bort, främmande trakter på nytt, inte Jönköping och inte Skövde. Då liksom nu drömmer jag om flykt. Det är inte lösningen, men tanken på att fly gör det lättare att uthärda. Lättar trycket. Och kanske det på något sätt löser sig, även om det ser hopplöst ut nu. 

Men jag vill inte åka ner i morgon längre. Det här har varit en bra sommar, trots allt. Först några veckor ledighet, slappande utan att göra något och utan att skämmas alltför mycket över det. Och sedan ett par veckors jobb, som funkat bra. Fått komma ut bland människor, vilket varit bra för mig. Men nu kommer hösten och jag vet inte riktigt om jag orkar med det. Och jag vill inte känna så här. Isolerad och bortglömd, men samtidigt med obehag inför tanken på annan mänsklig kontakt. Det är inte rätt någonstans.

Jobbat sista dagen idag. Känns sorgligt, kommer sakna det faktiskt, alla trevliga gamlingar och alla trevliga arbetskamrater. Finns väl vissa saker jag inte kommer sakna, däribland att behöva gå upp tidigt på morgonen, men i slutändan har jag trivts väldigt bra. Trodde aldrig att jag skulle komma att jobba inom vården, men det har faktiskt funkat väldigt bra. Och det är ju hemtjänst, så de är ändå hyfsat pigga och klara de flesta. Och de allra flesta är trevliga också. Sedan får man sina favoriter, men det är nog naturligt. Spännande att höra saker de har varit med om och så också. Men nu blir det åter till skolan igen på torsdag. Och sedan in i vardagslunken igen.