Måndag: 9180

Tisdag: 10194

Onsdag: 6513

Torsdag: 10532

Fredag: 8234

Lördag: 9123

Söndag: 8345

(medel 8874)

Det var varmt nu, för en gångs skull så får en del en riktigt solig och fin semester. Själv står jag ju inne på dagarna och märker inte så mycket, kanske främst då på patienter som inte kommer, utan verkar spendera tiden utomhus och glömma bort att komma hit. Förstår dem isf, vem vill åka till doktorn när man kan vara ute i solen. Får väl se om det håller i sig dock.

Varit på IKEA med mamma idag, vandrade ut därifrån ca 1700 kr fattigare, men fyra köksstolar, ett soffbord, en lådhurts och en pall/korg rikare. Plus två stora tekoppar och lite andra småsaker. Sen käkade vi också där, vilket var helt okej trots alla ungar. Missförstå mig inte, jag tycker om barn, de är söta, charmiga och helt underbara MEN också jävligt jobbiga, när de springer runt och häver ner saker i golvet, ställer sig och skriker för att de inte får se de vill, upprepar saker högt flera gånger i rad för att ingen orkade lyssna på dem första gången, eller skriker helt enkelt för att de inte lärt sig prata än. Ibland är jag glad att jag inte har barn än.

Lyckades montera ihop en del av grejerna också, allt utom stolarna, som vi tänkte att vi skulle vänta med tills nästa gång vi är i JKP och har lim med oss. Tittade till lägenheten också då förstås, vilket var det egentliga skälet till att det blev en sväng till Jönköping. Den mådde bra, inte en myra i sikte inomhus och renstädad för en gångs skull.

IKEA + hyra gör dock att jag känner mig fattig i nuläget, trots att jag fick lön i fredags. Skönt att slippa köpa mat iaf dock, så ska väl inte klaga. Tror dock jag får skjuta upp mina planerade bokköp ett tag, och istället gå till biblioteket i veckan, det blir så mycket billigare.

När man börjar drömma om att man tar emot patienter i luckan (där jag står på jobbet) halvnaken, och skriker åt patienterna för att de inte tagit nummerlapp och för att man vill hem, då vet man att det är tur att det blir några dagar ledigt snart. Har dock hållit mig i skinnet idag, och inte skrikit åt någon, även om jag suckat ett par gånger, dock inte så att de hörde. Förmiddagen var för övrigt en av de rörigaste den här sommaren, en doktor var borta och det slutade i totalt kaos, vilket dock verkade reda upp sig lagom till lunch.

I morgon är det fredag, vilket innebär lite sovmorgon (flexar ett par minuter), färre patienter och troligen en seg eftermiddag, då klockan går så sakta att man tror den har stannat. Men förr eller senare är det ändå dags att gå hem, och sen är det ledigt i två dagar.

Vardagen går sin gilla gång, idag tycktes jobbet mest vara fyllt av knepigheter, som om alla som hade knepiga funderingar/innebar ovanliga arbetsuppgifter bestämde sig för att det var rätt dag att förvilla mig på. Lärorikt var det dock. Och är mycket stolt över att jag i år har lyckats hitta två journaler som stod felmappade och som jag letade efter. Och misslyckats med att hitta en, men problemet i sig själv försvann också, så det var ingen fara.

Värmen har kommit till sist, men nu vill jag inte ha varmare. Det räcker som det är nu, jag vill inte ha uppåt 30 grader varmt, 20-25 räcker för mig. Hoppas också på att vädret är lika fint vecka 31 när vi åker norrut för en vecka bland avgaser och dalmasar.

Annars så har jag tänkt jag skulle börja repetera lite spanska, så här på kvällarna, har ju två böcker plus tillhörande skivor, så det är inga problem. Är rastlöst på kvällarna, har ingenting vettigt att göra känns det som, trots att jag jobbar 8 h om dagen har jag alldeles för mycket fri tid. Vad bättre att hitta på då än att plugga in spanska verb och glosor?

Jo jag vet, jag kommer aldrig kunna börja jobba, kommer fortsätta plugga hela mitt liv... Och för övrigt, så är min hjärna lite förvirrad för tillf'ället och jag är aldrig säker på vilken dag det är (förutom att det inte är lör/sön eftersom jag inte är ledig).

Intressant artikel om barn och pengar. Lite kul att få det svart på vitt, tycker jag iaf. Att dömma av kommentarerna är vissa tydligen lättstötta, vad är det för fel med att erkänna att barn kostar pengar? Ja, barn kostar pengar och man får ge upp en del av sin frihet, sluta förneka det! Sen får man väl förhoppningsvis något tillbaka också.

En annan sak som stör mig är alla som trackar ner på alla som inte vill ha barn. Hallå, alla är inte likadana. Sluta bete er som om barn är meningen med livet, det är väl inte säkert att de är. Och varför skulle det vara en sådan självklarhet att skaffa barn, världen är redan överbefolkad som den är, och det produceras inte tillräckligt mycket mat för att det ska räcka till hela jordens befolkning. Så hur kan ni då motivera att skaffa barn, om det bara bidrar till jordens överbefolkning och troligen även miljöförstöringen? Sett ur det perspektivet, vore det inte bättre att inte skaffa barn (och importera arbetskraft från andra länder)?

För övrigt, fick äntligen min datainloggning på jobbet idag, och det kändes genast som om allt blev mycket lättare, jag slipper springa till en annan dator hela tiden, eller hålla koll på datorn när nån annan loggat in så det inte hinner gå i låst läge om jag behöver den. Antalet patienter minskar dock ner kraftigt den här veckan, vilket innebär att jag får mindre och göra. Men det får väl lösa sig på nåt vis.

Förra veckans steg:

Måndag: 9461

Tisdag: 7138

Onsdag: 5187

Torsdag: 8520

Fredag: 8391

Lördag: 9850

Söndag: 10909

(medel 8494)

Midsommar har innehållit god mat, god tårta, regn, hagel solsken och promenader över öppna fält. Slöa dagar, bokläsning och Sims-spelande, lite HIM, lite Hammerfall och lite Winnerbäck. Lupinerna blommar för fullt och det talas om att det kommer bli varmt och soligt i veckan. En bokbeställning har gjorts, en film som sågs framkallade ångest, att dö av strålning på en ubåt av solidaritet med andra är så onödigt så, döden känns överhuvudtaget som slöseri med liv. I morgon bär det åter till jobb, även om en del gått på semester nu. Livet går vidare och sekunderna tickar förbi.

Hade en intressant morgon, vaknade kvart över fem av att morsna knackade på dörren och frågade om jag inte skulle till jobbet. Jo sa jag, för det skulle jag ju. I så fall har du försovit dig sa hon klockan är kvart över sex, och jag kollade förvirrat på mobilen för att få en förklaring till varför larmet inte ringt. Men nej, klockan är kvart över fem, larmet ringer inte än på tio minuter, tittar förvirrat på väckarklockan, även den är kvart över fem. Morsan ser chockad ut, går ut i köket och kollar på köksklockan och inser att hon har gått upp en timme för tidigt.

Hon har alltså vaknat vid halv fyra, trott att klockan var halv fem och det var tio minuter till hon skulle gå upp. Sen har hon suttit och käkat frukost och läst tidningen vid köksbordet, med köksklockan på väggen mitt emot sig, utan se vad klockan egentligen är. Hade hon inte kommit på att jag kanske försovit mig och väckt mig, så hade hon antagligen stått på busshållsplatsen sen och undrat varför bussen inte kom, då det troligen inte går bussar så tidigt på morgonen, och oroat sig för att komma försent till jobbet.

Annars så har jag käkat midsommarlunch idag på jobbet, vi åt så magen stod åt fyra håll sen och var fortfarande proppmätt vid eftermiddagsfikat, så fick inte mer så mycket midsommartårta. Men gott var det, både maten och tårtan, och jag slapp äta sill. Ska bli skönt nu med tre lediga dagar.

Precis läst ut ytterligare en bok i Hamilton-serien. Det märks att böckerna kom för ett ganska bra tag sedan, Guillous berättarstil har utvecklast en hel del sen dess. Karaktärerna känns ofta ganska platta, till skillnad från hans senare böcker, man kommer dem inte in på livet riktigt, utan det är som en monoton radda av ord, även när det är som mest spännande. Det blir inget riktigt engagemang, när agent 1 dör märks det knappt, förutom själva vendettan då, samtalen mellan personerna är krystade och onaturliga och väldigt stela. Finns det ett budskap i boken, går det inte fram, utan förloras i alla makabra mord som på något sätt i vår tidsålder av tv-serier av mord känns som något som skulle visas på dagtid, mellan dåliga komedier. Om man ska jämföra det med en av de senare böckerna, Madame Terror, är det som skillnaden mellan att äta gammalt tort knäckebröd mot jordgubbstårta.

Men trots bokens misslyckande i att engagera, lyckas den ändå hålla mig fast. Bortsett från jobb, så har jag sträckläst den sedan igår, den bitar sig kvar i minnet på något obeskrivligt sätt och det är omöjligt att lägga den ifrån sig innan man vet hur det går.