Förra veckans steg (stegräknare):

Måndag: 7156

Tisdag: 5482

Onsdag: 5256

Torsdag: 11325

Fredag: 16336

Söndag: 2095

(medelvärde 7942)

Tror vi har hittat boende i Rättvik till slut, har bokat in oss på ett B&B, inte särskilt billigt men det ligger centralt iaf och verkar riktigt mysigt, inrett i lite 50-talsstil vilket ju är passande. Finns annars mycket fina stugor och så runtomkring och är rätt så sugen på att åka dit vid något annat tillfälle också, kanske på vintern, bo i en stuga och elda med ved när snön ligger djup en klar, kylig vinternatt. Får leta reda på nån att lura med mig bara :)

Annars känns det väldigt skönt att det är kort vecka, det går så mycket fortare och det ska bli skönt med tre dagars ledighet. Efter det så är det bara fem veckor kvar. Nog för att jag trivs jättebra med alla arbetskamrater, men jobbet börjar bli lite långrandigt, har mindre att göra än någonsin och har varit där såpass många år nu så det känns som det är dags och dra vidare, och hitta nåt som har per med "min" bransch att göra. Å andra sidan får jag i nuläget vara tacksam över att jag överhuvudtaget har sommarjobb så, med tanke på att det är svårare än någonsin.

Precis läst ut Den trettonde historien. En helt underbar bok, med flera historier inbakad i en, och genom hela boken löper en kärlek till böcker och till historieberättande. En huvudperson som jag inte kan annant än att älska och som jag önskar jag kunde träffa i verkligheten. En skönt oväntad historia som man inte vet hur den ska sluta.

Gick lite fel (vilse?) igår på min promenad, tanken var att jag skulle komma ut vid infarten till skultorp, vid skylten N:a kyrketorps gamla kyrka, men jag missade att svänga vänster nånstans och istället promenarade jag bort till fabiansrondellen. Så kan det gå och man lyssnar på musik och går i andra tankar, man märker inte att man går mycket längre än man borde ha gjort. Ingen höjdare att komma ut därbort dock, och veta hur långt man hade kvar hem, men det var inte mycket och göra åt, bara att fortsätta att gå. Strax över åtta kilometer blev det till slut, med genomblöt skor och vattnet droppande från ansiktet kom jag hem strax efter elva bara för att finna att ytterdörren var låst. Dock var brorsan vaken och kunde släppa in mig.

Ikväll drar vi till Hjo, någon inflyttningsfest, tror det är S, men är inte säker. Frågade aldrig vem det var heller. Ska bli kul att träffa V igen i vilket fall.

Jobbat en vecka nu, har varit kul att komma tillbaka och träffa alla igen. Även om det är lite långrandigt ibland har jag iaf bra arbetskamrater. Väntar dock fortfarande på inloggningsuppgifter vilket är väldigt segt. Har gått bra alla andra år, men just i år så tar det av någon anledning tid.

Tycker om tystnaden på bussen på morgonen, lugnet som infinner sig när alla är trötta eller inte riktigt kommit igång, önskar det funnits något sätt att bevara den känslan, till ett tillfälle när den verkligen skulle behövas.

Varit på studentfirande ikväll, sådant är alltid deprimerande eftersom jag blir påmind om allt jag inte gjort och allt jag inte upplevt och hur misslyckad jag är (ja, enligt mina egna standarder då). Det i kombination med att en uppkommande midsommar. Det finns för mig en sådan press, att jag måste ha något att göra på midsommar och nyår, och helst ska jag inte behöva ringa runt som en galning och tvinga mig på folk utan de ska bjuda in mig. Gör de inte de, bevisar det bara något jag misstänkt hela tiden, att det är något stort fel på mig.

Nej, det är ingen bra kväll. Ska nog ta en promenad och hoppas det blir bättre.

Trött i benen idag, stått upp rätt mycket, var många patienter idag. Värst var det på morgonen, åtta-ruschen var inte att leka med, och självklart skulle dataprogrammet krångla lagom till dess också. Tog väl fem minuter och ett par omstartningar av både mig och P, sen plötsligt fick det bara för sig att funka igen. Knepiga saker det där, datorer. Inte kul med sånt när det står ett tiotal människor och väntar på att få anmäla sig och komma in till doktorn, folk tenderar att bli en aning sura då, även om det flesta har förståelse för det.

Måste verkligen ta tag i det där med stugletandet/boplatsletandet i Rättvik också, skulle gjort det ikväll och mailat runt lite men det blev inte så. AG bara skakade på huvet när jag sa att vi börjar leta boende nu, lite väl sent som sagt. Så går det när folk går och blir osams och andra folk inte har särskilt bra framförhållning. Men det löser sig nog på nåt sätt, i värsta fall får vi bo en bit ifrån eller tälta eller nåt. Undviker dock helst tält, smutsigt, mycket mygg, kokhett eller iskallt och blött.

Första dagen på jobbet idag, är trött nu ikväll. Mjukstart dock, många är lediga (kompensation för utebliven ledighet på annandag pingst) så det var inte så många patienter. Långsamt istället, men det är bara att vänja sig, blir likadant längre fram i sommar. Men i morgon är det full rulle igen. Kul at träffa alla igen var det i vilket fall.

Hjälpte ju inte precis heller att jag sov dåligt i natt, somnade inte förrän vid tolv och vaknde igen vid fyratiden och kunde inte somna om på ett tag, utan låg och vred mig. För få timmars sömn helt enkelt, vilket känns i kroppen nu. Och inte blir det till att komma i säng i tid ikväll heller, säsongsavslutning av Project Runway som måste ses, vill ju veta hur det går, ska bli spännande att se allas kollektioner.

Sverige förlorade tydligen mot Danmark. Är inte förvånad utan sitter och flinar för mig själv, fotboll är en tråkig sport. Iaf när Sverige spelar, det finns lag som spelar rolig fotboll och så finns det Sverige som aldrig vinner, utan bara förlorar eller spelar oavgjort.

I morgon blir det Sverige-Schweiz, eller om man så vill, Söderling-Federer. Oavsett hur det går, så har han gjort något ofattbart Robin, besegra Nadal på gruset i Paris, när inte ens Federer lyckas med det. Och med tanke på hur Federer såg ut i fredags så är Robin långt ifrån chanslös. Det är bara nerverna som ska hålla i schack också, final i franska öppna är ju ändå final i franska öppna.

Och jag är sugen på att börja spela tennis igen.

Inte gjort något speciellt idag heller, inte firat på nåt sätt alls med tanke på nationaldagen. Problemet kom vi fram till i morse är att vi inte har något att fira, och herr statsminister uttryckte samma sak på tv, Sverige har haft fred och frihet för länge, vi har glömt vad krig och förtryck innebär. Det är något vi visserligen bör vara glada över, men likväl innebär det att vi glömmer av vad det är vi ska fira, och därför inte firar som vi bör göra. Men nu är det ju sen några år tillbaka åtminstone en helgdag. Och en dag när det är fritt fram att sjunga nationalsången och visa sig i svenska flaggan, utan att bli kallad rasist.

Det är en mörk och kall kväll, i fler än ett avseende. Den ligger på lur där, strax under medvetandenivån och vilar och väntar på rätt tillfälle. Den där känslan, grubblerierna som drar ner mig i djupet, svarta minnen och svarta tankar. Än så länge är jag inte där, och jag försöker fokusera på det positiva. På att jag är fri, jag tog mig igenom det en gång och ett andra avvisande svider inte lika mycket som ett första. De betyder ingenting längre, så enkelt och så självklart. Jag vann, jag mår bäst av oss två. Starkare och mer målmedveten, med en plan för livet.