En aning låg ikväll. Känns som om jag fastnat, jag kommer ingen vart med mitt liv, rör mig inte framåt. Att få ett jobb känns som ett oövervinnerligt företag, det går inte. Ingen vill anställa någon som saknar erfarenhet, och jag kan inte få erfarenhet om ingen vill anställa mig. Varför kan inte arbetsgivarna se till att trygga återväxten genom att lära upp oerfarna. Jobba sex månader för lägre lön under en upplärningsperiod och sedan börja "på riktigt" med högre lön. Men jag vet inte.

Inte motiverad till att ta tag i något heller. Inte jättekrisigt än med något men en del smågrejer att fixa och sedan två uppgifter som ska lämnas in, gruppuppgiften siktar vi på att vara klara med till fredag. Ska nog gå, men behöver ta tag  i den. Känner dock inte för det. 

Hela dagen har bara försvunnit ut i intet. Inte fått något direkt gjort, inte riktigt säker på var tiden tagit vägen, vad det är som hänt. 

Bild från 2009  

Förra veckan:

Måndag: Vinkade av A på station

Tisdag: Jobb 7-16

Onsdag: I Gbg för jobbintervju

Torsdag: Plugg + jobb 16-22

Fredag: Jobb 7-14

Lördag: Jobb 7-13 + plugg

Söndag: I Borås för att plugga (grupparbete) + annat pluggande hemma

Idag: Sovmorgon, en paus från pluggande och måsten. 

Gick till sängs igår med en klump i halsen, jädrans dödsångest :s Idag verkar internetuppkopplingen ha smittats av mitt Sims-spel, seg räcker inte till för att beskriva skiten. Funderar på att gå lös på routern/modemet med en hammare, känns inte som det skulle göra det så mycket väre...