Det är underligt. Men troligen en bidragande orsak till att jag bloggar. Så fort jag skriver att jag mår dåligt, så mår jag bättre. Som inlägget innan nu. Eller det här. Som att jag har fått det ur det och känslan genom att ha försatts i text upphört att existera i mitt inre. Jag är inte mycket för att prata om hur jag känner (saker som är jobbiga ska förträngas, inte pratas om...), men istället funkar det utmärkt att skriva ner det. 

Tenta i morgon bitti då. Vet inte hur det känns inför det riktigt, något nervös och inte helt säker att jag verkligen har koll på det. Samtidigt som jag just nu skiter lite i vilket. Varit något låg sen i eftermiddags, och det har inte precis blivit bättre under kvällen. En aning dödsångest som spökar. Och då känns tentan mindre viktigt. Just nu vill jag bara åka hem. Men på fredag är allt över, så det är väl bara att hålla ut tills dess. Och göra sitt bästa i morgon.