Almost as soon as I walk out the door of the theater it hits me. I can feel it there, lying just under the surface. As one after another I drop them off on my way home, it gets closer. And the same song playing in my head, over and over again. Leaving off the last one, continuing on my way, looking up at the stars, it finally strike fully on. Leaving me breathless for a moment. Or it may be the stars. 

The sadness filling me. A sense of lonliness, of loss and of self-hate. After all the laughter, maybe I'm just empty. You can't have that much fun, be that happy, if only for a moment, without having to pay for it. Might just be that simple. Doensn't really matter either way. Right now nothing really does. But I pretend that it does, and console myself with the thought that it will probably be gone again tomorrow. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Känns inte som det är så stor skillnad mot 29 än. Haft en bra helg med besök av delar av familjen samt övernattning i Brösarp sön-mån. Vandring, lite spa och trerätters middag. Hundvänligt ställe så Spiridon fick vara med han också, även om han f...

  En stor del av januari har redan gått, men bättre sent än aldrig. Tänkte i går köra månadsutmaningar, en grej per månad att undvika eller lägga till. Började i januari med en månad utan sötsaker, vilket har gått okej men sötsuget har inte försvun...

  Efter att ha försökt prata engelska idag insåg jag hur totalt kass jag är på det. Min hör- och läsförståelse är ganska bra, men när det gäller att tala så låser det sig totalt. Visserligen är facktermer inom mitt yrkesområde något som är skitsvår...

      Julstädning och julpyntande, varit på julbord med jobbet, varit och kikat på handbollsem (gruppspelsmatcher, Ungern-Montenegro samt Danmark-Tjeckine) vilket var jättekul, sett Malmö Lucia på stortorget (stämningsfullt med kylslaget), var...