Eller nåt sådant. Även om jag inte får något gjort. Varvat med att skriva en sammanfattning över arkitekturhistorians tentor idag satt jag och kollade på Asterix (tecknade) avsnitt på youtube. Produktivt värre. Nåväl, roligt var det iaf. Måste ev. se till att komma hemifrån i morgon och iväg till skolan så jag får något gjort. 

Mitt liv blir inte roligare än så här just nu. 

Än kan jag inte ana slutet på det här. Pluggar och pluggar, och även om paniken över arkitekturhistorian har lättat något, så har den ersatts av projektpanik. Men, det får väl lösa sig. Sen börjar motivationen vackla, jag har helt enkelt inte lust att lägga ner den tid som krävs. Och till råga på allt så har jag ju en inlämning jag blev underkänd på förra terminen, som jag måste göra om och lämna in igen. 

På plussidan då, kommer det faktum att det är plusgrader. Och att snön och isen till slut börjar smälta bort från gångvägarna. Det kanske blir vår nån gång i år också. 

Spenderat dagen i skolan och suttit och pluggat med M och S. Känns mycket bättre nu, även om jag har dåligt samvete över att jag skippat ena redovisningen. Borde egentligen gå dit, till övningstillfället i morgon, och prata med lärare men jag orkar inte bry mig, är så mycket ändå nu. Skiter ärligt talat i om jag bara får en trea, jag orkar bara inte lägga ner mer tid på det. Och det känns ändå inte som om det är någon idé, det jag gör blir ändå inte tillräckligt bra. Får komma igen till nästa termin istället, känns lite som om luften gått ur mig. Ska bara lyckas ta mig igenom det kommande två veckorna nu, sedan blir det säkert bra. 

Suttit med en gammal arkitekturhistoriatenta nu på förmiddagen, vilket har varit katastrofalt för självförtroendet. Det känns som jag inte kan någonting alls, som om jag inte lärt mig något alls under de här veckorna som kursen pågått. I stort sett varenda fråga innebär ett frågetecken, och det hjälper ju inte direkt när svaren inte finns på de hänvisade sidorna i kurslitteraturen, utan snarare är sådant som nämnts under föreläsningarna och som vi förväntas komma ihåg. Jomenvisst, lätt när vi får se diabilder och sedan försöker skriva ner allt som sägs eftersom vi inte är på det klara med vad som är viktigt. Som om det skulle ha hjälpt eftersom jag och läraren uppenbarligen har olika åsikter om det. Skittenta. 

Och som det brukar vara, så ligger ilska riktigt nära paniken och jag får anstränga mig för att inte ha sönder något, riva boken i tusen bitar eller slänga något i golvet när jag stod och diskade förut. Men jag har god lust till bådadera. 

Men, jag ska försöka lugna ner mig. Försöka fokusera på det jag faktiskt kan och har lärt mig, och bygga vidare på det. Lägga tentan åt sidan en stund och istället plugga på något annats sätt, sammanfatta, sammanfatta, sammanfatta tror jag blir ledorden. Och gå en promenad. 

Och innerst inne så vet jag ju att det brukar gå ändå. Jag behöver faktiskt inte mer än en trea (godkänt) även om det i nuläget skulle kännas som ett misslyckande att få en trea. Men det är det inte, det är det jag måste inse. Och att man inte behöver kunna allt. Det är inte hela världen om det går åt helveten en gång heller, livet går vidare. Och det är onödigt att gå och ha ångest bara för att man tror att det ska gå åt helveten, bättre att vänta med ångesten till det faktiskt går så illa som man tror det ska gå.

Och den enda person man ska jämföra sig med i det här läget är en själv. Jag kan inte påverka någon annan än mig själv, och det är bara jag själv egentligen som vet hur jag funkar och vad som är bra för mig. Och det är inte att alltid vara bäst på allt. 

Spenderat helgen hemma hos mina föräldrar i Skövde. Fredagen gjorde jag inte så mycket, lördagen satt jag med instuderingsfrågor i arkitekturhistorien (renässansen, barocken och klassicismen) samt förfasades över alla ballader i melodifestivalen och blev besviken över vinnarlåten. Idag har jag kikat över lite moderna arkitekter (förstår inte hur jag ska kunna komma ihåg alla och vad de är kända för) samt läst ut en bok. En hyfsat lugn helg då jag laddat batterierna inför två intensiva pluggveckor framöver (tre tentor och en projektinlämning). 

Tydligen var redovisningen framskjuten (osäker till när) eftersom läraren var sjuk. Ironiskt, när jag ju inte tänkt gå ändå. Så går det när man inte läser mailen på morgonen. Hursom fick jag en del gjort, satt med S och gänget och gjorde klart redovisningen inför i morgon, så nu är det klart och det känns inte riktigt lika hemskt att gå dit. Eller jo det gör det, men jag är ju iaf inte ensam med att ha fel om det nu skulle visa sig vara så. 

Skippar redovisningen sen, jag hinner inte få ihop en ppt att visa upp, det går bara inte. Och den är ju inte obligatorisk heller, det är för vår egen skull, så jag får väl stå ut med ett lägre betyg om det är så i så fall. Jag överlever det. Men just nu hinner jag inte och jag kan inte arbeta när jag är så stressad som jag är nu. Så det får bli så, så blir det till att jobba med den andra redovisningen istället. Om jag nu inte skippar den också, vilket jag har god lust till eftersom jag tycker den är meningslös. 

Eftersom jag spenderade förmiddagen med att färga håret och läsa, och eftermiddagen med att gå och kolla på gamla byggnader i Jönköping (stadsvandring i arkitekturhistorian, intressant men kallt) är jag nu en aning stressad inför redovisningen i morgon. Sen är det jobbigt också att inte ha klara direktiv att gå efter, det enda som är sagt är att det ska vara powerpoint (och inte i pappersform), och så långt som vi har hunnit. Jovisst, lätt att räkna ut då. Inte ens en tidsbegränsning eller hur vi ska ha med oss den (pingpong, maila, usb-minne etc). Men det löser sig nog. Känns dock som om jag kommer stå där och skämmas för att jag inte kommit långt alls, men allt är ju mitt eget fel eftersom jag skjuter upp saker, så egentligen har jag inget att klaga på. Det blir till att sitta ett par timmar till framför datorn alltså och fixa med det, när jag helst av allt skulle vilja gå och lägga mig...