Målet för nästa år är att inte plussa på flexen 20 timmar i juni innan semestern. Och inte jobba mer än 12 timmar sista dagen...

Bara kört ett kort träningspass idag (jobbar aningens för mycket just nu så känner inte att jag hinner eller orkar mer...), men kändes bra och känner mig stark, vilket är en bra känsla. Inbillar mig att jag känner hur starka magmusklerna har blivit, och träningsverken sen måndagens korta pass sitter i så benen och ryggen känns starka även de. Önskar jag kunde spara känslan, och plocka fram den när det känns mer motigt, när jag känner att jag inte orkar någonting och att utvecklingen aldrig går framåt. 

Vandrat en del av Bohusleden (Hästeskede till Strömstad), varit på jobbfest, firat A:s morfar med fikautflykt samt restaurangbesök på kvällen, fyllt år och firat det samt brorsans födelsedag, avvlivat andra hunden. 

Tiden. Jag hittar den fortfarande inte. Den rinner undan, förbi, borta. Längtar tillbaka till känslan jag hade när jag precis börjat jobba, av att ha all tid i världen när jag kom hem från jobbet, eoner av tid, tid nog att hinna bli uttråkad på kvällarna. Nu har jag inte det, bara en gnagande känsla i magen av att inte hinna göra allt det där jag skulle vilja göra. Alla blogginlägg jag skulle skriva, alla böcker jag skulle läsa, alla serier jag vill se, podcastar jag vill lyssna på, intressanta bloggar jag vill läsa. Utöver det, träna, äta, städa. Tusen och åter tusen saker och aldrig tillräckligt med tid. 

Har någon idé om att försöka återskapa det genom att kraftigt begränsa min tid framför datorn (internettid). De första veckorna när jag flyttat hit var den enda surftid jag fick den när jag två dagar i veckan knatade bort till biblioteket och surfade på deras fria wifi. Övriga dagar stängde de ganska snart efter att jag slutat jobba så då var det ingen idé. Fick riktigt mycket läst vill jag minnas, och hade tid att hinna bli uttråkad. Kanske värt att pröva.

I övrigt funderar jag över framtiden, men är inte säker på vad jag vill. Tänker på J:s femårsplaner, över att försöka skapa ett liv utanför jobb och veckopendlande/distansförhållande. Kluven till det. Friheten i att bo själv, ofriheten i att ha uppbokade helger. Oförmågan av att ta tag i och faktiskt planera in saker, träffa vänner oftare, och även familjen. 

Lyssnar på HIM och återupptäcker hur bra de är, på något sätt så passande för dagen. Känns som det är en stor del av mig som formats av det, och den tiden av mitt liv. På gott och ont. 

Varit hundvakter, vandrat runt Flämsjön, varit på 60-årsfirande för mosters man, firat pappa, tränat en del, minskat köttätandet (begränsat till fisk & skaldjur).

Det är underligt hur ens preferenser ändras. För ett par år sedan kunde jag inte tänka mig att återvända till hemstaden, idag känns det som det ändå kan vara ett alternativ i framtiden. Vet inte exakt varför det har ändrats, kanske har jag bara varit borta tillräckligt länge. Eller också har jag fått en annan relation till staden nu, när det är ett utflyktsmål, storstaden mot småstaden intill, ett annat perspektiv. Får se hur det blir.

Annars vill jag rensa ur i lägenheten, men vet inte var jag ska börja. Drömmer om att åka bort över en helg, ut i skogen någonstans, utan internet och grejer och bara vara. Läsa, skriva och gå i naturen, få lagad mat och inte behöva tänka på något annat än att slappna av, komma bort från allt överflöd av grejer här hemma. Renhet och tomma ytor, saker jag egentligen inte tycker om, eller i alla fall inte tyckt om tidigare, men nu längtar efter. Kanske är det för mycket stimuli som gör att jag längar efter det enkla. Att börja om på nytt. 

Varit fortsatt krasslig (hostig i flera veckor), firat A:s mamma, varit i Göteborg på shoppingrunda med A, sett på Rock of Ages med A samt hans föräldrar och ätit tre rätters middag innan, varit på museum runt i Gbg, haft första löppasset för året samt varit hos föräldrarna och firat mammas födelsdag i efterskott.

Skrivit kort om förra årets semester i Abisko, Riksgränsen och Kiruna nu.