- De fick reda på könet på barnet tidigt, och de har inhandlat en väldans massa kläder. Lite väl mycket kanske, de växer ju ur kläderna fort. Men det finns ju en liten chans att testet visade fel, att det faktiskt är en kille. 

- Jo, det vore ju lite jobbigt, men det är ju inte som om det inte går att använda kläderna ändå, ungen bryr sig ju inte om vad de har på sig, inte när de är så små.

- Nja, kläderna som har har köpt är ju okej, rätt så neutrala med byxor och tröjor med tryck på. Men hennes är verkligen puttinuttiga, mycket krimskrams, volanger och så. Så det vore ju inte speciellt kul om det blev en kille. Som tur är blir barnkammaren rätt så neutralt inredd, han ville inte ha det i rosa

För alla vet ju att pojkar som bär rosa växer upp och blir bögar. Eller förstörda för resten av livet. Eller att världen går under. 

Det får mig att känna mig något uppgiven. Dels, för att jag vet att jag har en vän som anser att det är något fel att klä killar, bebisar med hankön, i "tjejkläder". Och jag skäms, över att jag inte gjorde klart vad jag anser om saken, om det faktum att redan tidigt lära barn att det finns tjej- och killkläder. För det är en samhällskonstruktion, inget faktiskt biologiskt oundvidkligt samband. Men istället försökte jag resoneras som så med henne att små barn inte bryr sig eller märker skillnad. Men det var som om vi pratade förbi varandra. Och feg och konflikträdd som jag är så lät jag ämnet bero. Och i slutändan undrar jag om den stora idioten i det hela ändå är jag. Och det är p.g.a sådana som mig, som tiger, som världen aldrig kommer bli en bättre plats. Det är inte de med fördommar som är problemet, utan de som vet bättre men är för fega för att säga något.

Och om jag nu skulle få barn någon gång och få en pojke, så kommer jag troligen undvika att klä honom i rosa. För att det finns folk som anser att det är fel. Och jag inte vill att han ska råka illa ut p.g.a att andra människor är idioter. Och att jag vet att om jag gjorde det, så skulle mina vänner viska bakom ryggen på mig och anse att jag gjorde något som var fel. En av mina bästa vänner skulle anse att jag var en dålig mamma för att jag klädde min son i rosa kläder. Och något av det som skrämmer mig mest är att min vän läser till förskolelärare. Får de inte lära sig något om könsroller undrar jag? Ta del av den där undersökningen som gjordes på hur olika dagispersonal behandlar tjejer jämmfört med killar? Det är så jag blir rädd. 

Men samtidigt, vem var det, om inte jag själv, som stod inne på MQ för ett par år sedan och tillsammmans med A deklarerade att killar inte ska ha rosa på sig för att de inte passar i det? Man ska inte kasta sten i glashus. Särskilt inte när man är för feg för att plocka upp stenen i första hand.

Känner mig extremt opeppad till att plugga just nu. Och inte så att det krisar med det egentligen, har eg. en tenta den 13 november, men då jag är bortrest då så kan jag ändå inte göra den utan får göra en omtenta i december. Och det andra finns det tid till framöver. Men jag vet att jag borde få en del gjort, då tiden inte kommer finnas till det nästa vecka p.g.a en studieresa och en kryssning. Men motivationen finns inte där. Trött på att plugga nu. För ovanlighetens skull menar jag... Meh, får ta tag i det i helgen istället...