Det börjar mörkna, hösten är här. Jag mår alltid sämre på hösten än på våren, när ljuset och livet återvänder, och sommaren när sinnet är upptaget av något annat och jag inte har lika mycket tid att tänka. Jag vet det, och jag vet att jag kan hantera det, jag mår dåligt en dag eller ett par, men sen vänder det och allt är på topp igen. Inga problem, det finns alltid nån sorts lösning, någon sätt att få ur sig alla negativa känslor.

Men det är värre nu. Jag kan hantera min vanliga ångest, kanske inte på ett jättebra sätt, men den känns hanterbar. Det är ingenting jämfört med vad som hemsöker mig på kvällarna nuförtiden, när hjärnan går ett steg för långt och börjar älta igen och igen. Dödsångest. Jag kan bara inte hantera, kan inte förstå hur man bara kan upphöra att existera, att den här kroppen som är min och de här tankarna som är mina, alla synapskopplingar i hjärnan, allt som bara egentligen är elektricitet eller vad det nu är, jag kan inte förstå det.

Och ändå, kan jag inte tro på nåt annat, döden känns bara logisk i sin slutgiltighet, döden är slutet på allt. Allt annat är önsketänkande och totalt ologiskt, vi har ingen separat själ, vår själ finns i vår hjärna och den är beroende av vår kropp för att överleve, våra upplevelser grundar sig i våra kroppar. Det finns inget mer, ingen himmel och inget helvete, ingen återfödelse och inget nirvana. Allt sådant är ologiskt. Men jag kan inte acceptera det, kan inte förstå hur någon bara kan upphöra att existera, hur jag skulle kunna upphöra att finnas till, hur alla de tankar jag tänker bara kan försvinna ut i tomma intet. Var tar de vägen, alla tankar som alla någonsin tänkt när det dör? Vad var det för mening med att vi fick den kapaciteten vi fick om vi ändå bara ska dö och allt det försvinna en dag?

Jag kan inte förstå det, hjärnan kan inte få grepp och hur det är att inte finnas till längre. Och tankarna vrider sig ytterligare ett varv, hjulet rullar vidare och ångesten blir värre. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Det finns ingen lösning, för det finns ingen lösning på problemet med döden. Och det finns således ingen bot. Det enda som gäller är att försöka fylla varenda sekund på kvällen med något att göra, att inte låta mig själv tänka efter ens en enda sekund, får då är det försent.

En sekund isänder, alla sekunder fyllda med något för att inte låta tankarna återgå i de hjulspåren. Hur jag ska kunna leva med det, med min vanliga ångest och dödsångesten förstår jag inte, liksom jag inte förstår hur jag ska kunna leva med förlusten av en närstående, en vän, en familjemedlem om det händer. Men hur ska jag kunna låta bli att leva då? Det finns inget alternativ, men det gör inte det hela bättre, det gör inte döden mindre skrämmande.

Vad jag önskar att jag inte läst den där jävla kursen i våras, att jag fortfarande hade kvar min tro på ett liv efter detta, på en fortsättning. Men kanske var det menat att hända, kanske rörde sig tankebanorna redan innan åt det hållet, kanske skulle det hänt förr eller senare. Men även om det bara hade skjutit upp det hela ett par månader, hade det varit värt det. För mycket kunskap är skadligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Känns inte som det är så stor skillnad mot 29 än. Haft en bra helg med besök av delar av familjen samt övernattning i Brösarp sön-mån. Vandring, lite spa och trerätters middag. Hundvänligt ställe så Spiridon fick vara med han också, även om han f...

  En stor del av januari har redan gått, men bättre sent än aldrig. Tänkte i går köra månadsutmaningar, en grej per månad att undvika eller lägga till. Började i januari med en månad utan sötsaker, vilket har gått okej men sötsuget har inte försvun...

  Efter att ha försökt prata engelska idag insåg jag hur totalt kass jag är på det. Min hör- och läsförståelse är ganska bra, men när det gäller att tala så låser det sig totalt. Visserligen är facktermer inom mitt yrkesområde något som är skitsvår...

      Julstädning och julpyntande, varit på julbord med jobbet, varit och kikat på handbollsem (gruppspelsmatcher, Ungern-Montenegro samt Danmark-Tjeckine) vilket var jättekul, sett Malmö Lucia på stortorget (stämningsfullt med kylslaget), var...