Det går upp och ner, från dag till dag. Idag var det mest ner. Inte något särskilt egentligen, mer känslan av att jag inte är klarar av det här, att jag inte kan tillräckligt mycket, har lärt mig tillräckligt mycket, är tillräckligt bra. Även om det borde få vara okej. Känslan av att behöva dölja saker, försöka framstå som bättre än jag är, när det inte borde behöva vara så, om man bara hade värderat erfarenhet högre än medgörlighet. Och jag undrar hur länge till. Att inte kunna beskriva sina egna behov och osäkerheter, varför man behöver och vill ha stöd, utan att känna att det är att misstänkliggöra sig själv, att man inte kan någonting. Ytterligare en anledning för dem att nedvärdera och ignorera ens åsikter och erfarenheter i olika frågor. Oviljan att se problemet för vad det är, utan att någon berättar det, och det är det väl ingen som gör. Men om alla verkar känna samma sak, är det inte dags att ta tag i problemet då? Eller är det bara en fasad som måste upprätthållas? Det var inte så här jag trodde att det skulle bli. Och jag ser ingen ljusning i sikte inom en överskådlig framtid.