Kan inte sova. Så går det när man vänder på dygnet. Får väl sova på bussen hem i morgon sedan istället. Hjälper ju inte att jag är nervös inte för morgondagen heller. Annars smått täppt i näsan tydligen. Och återigen en känsla av obehag. Ingen aning om varför. Men kanske bara är nerverna. 

Hade ju tänkt att jag skulle få sova ut i natt, försökte gå och lägga mig vid elva, men en timme senare var jag fortfarande vaken och bara piggare. Tycker jag borde vara trött, har ju varit sådär med sömnen den här veckan. Uppe tidigt i måndags efter få timmar sömn, spontanutgång på tisdagen och inte hemma och i säng förän vid fyra, planerad utgång på onsdagen, drog tidigt från Akademin (halv ett), men fastnade hos A sedan och var inte hemma och i säng förrän vid fem ändå. 5 + 6 timmars sömn är väl inte så illa, men det är ändå lite lite för min del. Men får väl sova i helgen sen istället. 

Walking home, a drop of rain on my face, the wind in my hair and the smell of dawn in the air.

I curse you once for the fool that you are.

I curse you twice for your taste in men.

I curse you again for your bad self-confidence.

Thrice cursed and still counting.

De gudar som inte finns måste skratta i sin himmel. Eller karma vandrar underliga vägar. The games I play are not mine to begin with. Om jag kunde ändra nåt, skulle det spela någon roll? Och skulle jag verkligen ändra något, även om jag kunde?

'Cause I need the fire and I need the smoke. My face in a smirke, 'cause life is a joke. The sun seems to shine on everyone I know. So way am I in the shadows?

You can't live without the fire, it's the heat that makes you strong. 'Cause you're born to live and fight it all the way. 

Dreams are a drug here, they get in your way. That's whay I need, to fight day by day.

Sedan sist: brödbakning, läsning, bugg. En svän till skolan för ex-jobbsarbete, mer läsning, snabbvisning av lägenheten igen, ett stycke träning. Trött. Fast i ett vakum. Känns en aning underligt. Framtiden klart osäker.

På mycket bättre humör idag. Kännts ljustare helt enkelt. Misstänker att de senaste två dagarnas nedgång kan skyllas på kemisk obalans orsakad av alkohol och nikotin. Och för lite sömn och vatten kanske. Och för mycket grubblande. Inte lika ont i fötterna längre heller, men däremot skoskav så jag fått plocka fram sandalerna att gå i. Enda skorna som inte gör ont på hälarna, men de är däremot något kalla att gå i. Och hårda. 

Frågan: hur djupt blir det denna gång? Sometimes I truly hate myself.

Jag vet hur man dövar ensamheten

Jag vet hur man kastar allt man har

Jag vet hur man flyr från den här planeten

Men inte hur man stannar kvar

Bara en känsla av obehag, utan synbar anledning. En dos nerver, en dos uppgivenhet, en dos trötthet. Konsten att läsa in alltför mycket i händelser och andra människors handlingar. Känslan av att behöva komma bort ifrån allt. Drömmen om att fly. 

Har inte så mycket att skriva. Kanske av den enkla anledningen att jag trots allt mår rätt bra just nu. Trots tusen fjärilar i magen, osäkerhet inför framtiden och stress över examensarbete. Är ändå rätt nöjd med allt just nu. Hoppas det håller i sig bara.