Spenderade de två sista dagarna hemma hos mina föräldrar med att (bl.a.) läsa Tillväxt till döds (Stellan Tengroth). Det är inte roligt läsning. Skrämmande snarare. Med följden att jag nu, så fort jag har orden konsumtion eller tillväxt, mest vill hålla för öronen. Och när jag hör/läser om någon som köpt något, eller funderar på att göra det, vill jag mest skrika rakt ut. Vilket jag inte gör, för jag trots allt väluppfostrad. 

Men det är deprimerande. Om alla i världen levde som vi idag gör i Sverige, skulle vi behöva över två jordklot. Redan som det är nu lever vi i världen över våra tillgångar, vi är uppe i 1,3 jordklot. Problemet är att vi bara har ett. Och någonstans här undrar jag, varför verkar ingen annan oroa sig? (Eller kanske snarare, varför oroar sig inte fler för det finns trots allt en hel del miljöbloggar därute som tar upp problemet). Varför pratar inga politiker om det? Allt handlar bara om att tillväxten måste öka, annars går vi under. Men i det finns en motsättning, för om tillväxten hela tiden måste öka, innebär det samtidigt att vi går mot vår undergång allt snabbare. 

Sett i naturen finns det inget som heter oändlig tillväxt. Det går alltid utför förr eller senare. Och om vi inte gör något själv, gör naturen det förr eller senare åt oss. På ett eller annat sätt. Och jag känner mig uppgiven, för jag tror inte att vi är nära en lösning på problemet, snarare tvärt om. Och det, om något, borde vara en stor anledning till att inte skaffa barn. Vem vill att de ska växa upp i det helvete vi håller på att skapa, som för eller senare kommer slå tillbaka på oss själva? Krig, svält, epidemier. Frågan är, när och hur ska det sluta?

Håller just nu på med en omläsning av Michel Onfrays Handbok för ateister. Mycket av det jag läser går över mitt huvud, jag har ingen koll på filosofer genom tiderna, eller för den delen präster och munkar. Så ungefär hälften är väl i det närmaste oförståligt. Mycket tänkvärt dock. Och en hel del humor. Gillar det här (om änglar):

"saliga fjäderfän som inte vet av hunger eller törst!

Fjäderfän är ett roligt ord. Ska nog börja använda det mer. Och perfekt som skällsord väl, ditt jävla fjäderfä! eller han är ett fjädefä!

I skolan för att träffa K, prat om ex-jobb och en massa annat, såväl skolrelaterat som icke. Besök hos helpdesk för att kunna byta lösenord. Hem för att baka äppelpaj. Besked om att jag blivit beviljad CSN. Möjlig feber och slöande på soffan hela kvällen. Tidig sänggång (10) för att sedan sova till halv nio i morse. 

Nu, lunch, sedan äppelpaj. Vid tre ex-jobbsmöte. Håller tummarna nu för att det går bra bara, känns nervöst innan såhär.