Vissa planer har ställts på ändan, beslut måste tas och jag gillar det inte. Vissa saker jag sett fram emot verkar inte bli som jag vill. Men jag tror ändå att jag har bestämt mig. Ibland är feghet ingen dålig egenskap och kanske, kanske tar det bort ett halvår, kanske inte. Inget är definitivt, och jag grubblar även om jag ändå inte kan göra något just nu. Och kanske är det därför jag hela tiden lagt till mina kanske och förhoppningsvis, för att jag innerst inne kände att det kunde bli så. Jag vet inte. Men ska försöka prata med henne så fort som möjligt och se vad det blir av det. En del av mig funderar på om det kanske är ett tecken, att det inte är någon idé. Men det känns på något sätt som om det här är en chans jag borde ta. Jag vet inte. Jag får omvärdera mina val, funderar vidare och jag ska försöka sluta grubbla för ikväll så jag kan sova, men just nu går hjärnan på högvarv så det är svårt. 

Drömde underliga drömmar i natt om kidnappningar och hus med konstiga planlösningar, där man fick klättra genom fönster för att komma till terassen/uteplatsen. En aning underligt när verkliga personer blandas med fiktiva personer också, som om inte drömmen var bisarr nog innan. 

Annars suttit på föreläsningar mellan 8-15. Först byggteknik, helt okej och sedan installationsteknik vilket var otroligt segt. Föreläsaren är otroligt seg när han pratar så allt tar dubbelt så lång tid. Hade varit bättre om det hela hade gåtts igenom dubbelt så fort, speciellt som mycket kändes som repetition, då vi gått igenom delar av det på byggtekniken tidigare. Men satt stoiskt kvar hela tiden ut, till skillnad från rätt många andra. Vet inte om det gav något direkt men ändå.

Annars är jag stressad, har mycket jag måste göra framöver och ta tag i, i regel saker som jag finner jobbiga. Men jag får göra det bästa av situationen, även om det är jobbigt. När det väl är gjort så är det över. Och på något vis, så är det viktigaste ändå att det blir gjort. Och att jag kommer iväg till våren.