Var på inflyttningsfest igår hos S & V. Roligt att komma dit och se lägenheten, de har fått det riktigt snyggt, framföra allt köket var riktigt härligt. S&T kunde inte komma, vilket var lite trist då det bara var J förutom mig och S:s vänner. Men det blev i slutändan lyckat ändå, med lagom mycket folk, trots en något stel inledning. En del gammalt smaskigt skvaller, ännu mera skratt och en strippande S.

Kombinationen av en flaska vin, en mojito och två små whiskey (Jameson) var lyckad (även om jag idag mått som jag förtjänat. Dock helt klart värt det! Och jag finner en viss tröst i att S troligen mått ännu sämre). En liten tur i rutschkanan togs, efter en hinderbana för att komma upp dit. Kul att träffa S igen också, en kille jag läste biologi och kemi ihop med på Komvux och som snart är klar med sin utbildning (skulle lämna in sitt examensarbete idag). Tänk, hade jag börjat läsa direkt på min utbildning efter gymnasiet hade jag varit klar för längesedan. Eller efter Komvux med för den delen, då hade jag varit klar nu. Inte mycket att göra åt nu dock, är nog ändå till det bästa att det blev som det blev.

När mörkret började sänka sig över staden drog vi till Husaren, efter att ha tappat bort hälften på vägen (de som åkte taxi). Trevligt, mycket folk och lagom varmt (utomhus, inomhus var temperaturen något för hög). Sprang på båda systrarna L&M. Hälsade på brorsan som jobbade. Nobbade en kille som bjöd upp mig till att dansa bugg med orden "jag dansar bara salsa". En inte särskilt intelligent lögn. Fick sällskap halva bussresan hem, av S, V & J. Åt nattmat och gick sedan och la mig. 

Idag har jag mest sovit, slöat, läst och sett Söderling förlora mot Nadal. Livet är ändå rätt härligt ibland, trots allt...

Det är ett sådant stort och olycksbådande ord. Mina ögon är torra, även om det inte är sant när jag är ensam, det är tidigt och risken är ändå liten. Och jag är trots allt inte helt oförberedd. Jag tror att jag omedvetet har gått och väntat på det här sedan A:s pappa gick bort. Insikten att ingen är odödlig och föräldrar inte lever i evighet. Men det kommer att gå bra, för alternativet finns inte. Det är bara att ta sig igenom de närmaste dagarna. Efter det kommer förhoppningsvis andra, nya bekymmer som inte är livsavgörande och därför är så mycket jobbigare men underbarare. 

Tänkte jag skulle ta och åka hem med tåget nio i morgon. Kan vara läge att börja packa nu. Eller nåt. Å andra sidan åker jag ner någon gång igen (troligen nästa vecka) med bilen för att få med mig cykel och lite till hem, så det är ingen kris. Vore kanske dock bra att planera lite vad jag ska ha med mig hem över sommaren så att säga...

Äntligen!

(för min egen skull, för att kunna hitta det enkelt igen när jag behöver det (när jag skräms av hur korkade människor är...))

Det känns som söndag idag. Men det är tisdag, tror jag iaf och jag sitter och ska göra klart konstruktionsuppgiften. Egentligen skulle det gjorts igår, men det blev inte riktigt så (även om jag faktiskt gjorde en del). Och inte heller har jag någon giltig ursäkt, eftersom jag till skillnad från många andra sov hela sex timmar natten mellan söndag och måndag. Men idag, så ska det göras klart, så jag kan vara ledig någon gång...