Jag grubblar. Vandrar rastlöst fram och tillbaka över lägenhetsgolvet, och tänker, analyserar, reflekterar och undrar. Jag minns, men fasar för framtiden. Grubblar och grubblar över allt och inget, utan att komma någon vart. Vet inte var jag är eller vart jag ska. Drömmer såsom förut om flykt, men det är bleka drömmar. Egentligen vill jag inte bort heller. Får ingen rätsida på det, men det är väl inte meningen heller. Och rastlösheten vill inte ge vika.