Eftersom jag spenderade förmiddagen med att färga håret och läsa, och eftermiddagen med att gå och kolla på gamla byggnader i Jönköping (stadsvandring i arkitekturhistorian, intressant men kallt) är jag nu en aning stressad inför redovisningen i morgon. Sen är det jobbigt också att inte ha klara direktiv att gå efter, det enda som är sagt är att det ska vara powerpoint (och inte i pappersform), och så långt som vi har hunnit. Jovisst, lätt att räkna ut då. Inte ens en tidsbegränsning eller hur vi ska ha med oss den (pingpong, maila, usb-minne etc). Men det löser sig nog. Känns dock som om jag kommer stå där och skämmas för att jag inte kommit långt alls, men allt är ju mitt eget fel eftersom jag skjuter upp saker, så egentligen har jag inget att klaga på. Det blir till att sitta ett par timmar till framför datorn alltså och fixa med det, när jag helst av allt skulle vilja gå och lägga mig... 

Den går i vågor, min motivation till att plugga. Idag har den faktiskt varit relativt hög, även om jag spenderade kvällen med att svara på instuderingsfrågor i arkitekturhistoria istället för att rita planlösningar. Men det är ju bättre än ingenting. Verkar väl snarast som om jag är inne i en varannan dag period, endera dagen är jag så trött på allt som har med skolan att göra att jag får ångest av bara tanken på att sätta mig vid köksbordet med böckerna eller skisspappren, med jag andra dagen lätt kan sitta ett par timmar och göra det jag ska göra. Knepigt, men får vara tacksam för det lilla.   

Fick en hel del gjort igår, satt sju timmar sammanlagt med skolarbete, från att svara på instuderingsfrågor i arkitekturhistorian, till att läsa en kursbok som faktiskt var riktigt intressant att läsa. Idag gick det inte lika bra alls, fick ångest över att behöva sätt mig och skissa på projektet så jag sket i det. Just då var det skönt, nu senare är det bara ångestframkallande. Undrar varför jag aldrig lär mig? Är stressad nu, och det värsta är att jag bara har mig själv att skylla, hade jag gjort det jag skulle istället för att sitta vid datorn och göra en massa annat hade allt känts mycket bättre. Men det är så jag funkar, skjuter upp saker som är jobbiga/tråkiga, gå och ha ångest över det jag skjutit upp, för att till sist ta tag i det och efter några jobbiga timmar så är allt bra igen. Det löser sig ju alltid till slut, men tänk vad skönt det vore att göra allt med en gång istället så man slapp den där jädrans ångesten. 

Jag vill inte mer nu. Jag vill inte redovisa totalt idiotiska uppgifter för en idiotlärare med sadistiska tendenser på torsdag, jag vill inte lära mig mer om den grekiska kulturen eller hur ett grekiskt tempel såg ut, jag vill inte hålla en massa jädras modernistiska arkitekter från 1900-talet i huvudet, eller några arkitekter från modern tid överhuvudtaget, mer än möjligen Mies van der Rohe och Frank Lloyd Wright, och möjligen Alvar Aalto. Det räcker sedan. Jag vill inte mer. 

Be mig istället redogöra för Anita Blakes kärleksliv och förvecklingar, skillnaderna och likheterna mellan Stephenie Meyers vampyrer och Anne Rices vampyrer, låt mig berätta om varför jag vill leva i en vindsvåning i Paris och vem jag tycker bäst om på skivvärlden (kapten Morot). Be mig om boktips, låt mig läsa bokrecensioner och hitta tips på nya böcker jag ska läsa. Be mig sortera mina böcker i enlighet med den tidsperiod de kan tänkas utspela sig i, eller i färgordning eller ställa dem i oordning. 

Istället för att redogöra för arktektoniska tidsperioder, låt mig åka till de byggnaderna och se med mina egna ögon, där så är möjligt, ge mig en guide och pengar och låt mig sedan berätta när jag kommer tillbaka. Vore inte det bra mycket intressantare än att läsa mina svar på en tenta? Och låt mig för all del slippa redovisa uppgifter om läraren gett ut bara för att jävlas. 

Har avverkat första boken på min läslista för 2010. Det är en måbrabok, inget snack om den saken, även om den har en allvarlig passage i mitten då jag satt med tårar i ögonen. Och den är inte alls dålig. Men den är heller inte nyskapande, jag får en känsla av att jag har läst den flera gånger förut, vilket jag inte har något minne av att jag har gjort. Historien är förutsägbar till stor del, jag kan lista ut redan när hon för första gången träffar sin granne, vad som kommer hända med honom och slutet är på intet vis oförutsägbart. Eller dåligt heller för den delen, det är väl genomarbetat. Men hela boken är medelmåttig som bäst och jag stör mig otroligt mycket på huvudpersonen. Jag hoppas verkligen inte att det finns så mesiga människor längre, det är otroligt synd om dem i så fall. Visst, jag är inget skolexempel på tuffhet och att veta sitt eget värde själv, men jag vill ändå tänka att jag inte varit riktigt så här korkad. Visst har jag gjort dumma saker och låtit folk (killar framför allt) trampa på mig och behandla mig som om jag var mindre värd. Men aldrig så här, och de har i regel inte varit lika stora rötägg som pojkvännen här. Nåväl, nu är den läst i alla fall, men jag tror inte det blir något mer läst av Kajsa Ingemarsson i första taget. 

Funderar på om jag ska börja gå med en vante på högerhanden på heltid. Fick mitt tredje skärsår sedan i söndags förut när jag diskade. Tydligen bör alla knivar, linjaler och papper gömmas undan när jag är i närheten. 

Egentligen borde jag sitta och plugga nu, har en jädrans skitredovisning nästa vecka, som känns helt onödig. Som att läraren bara lagt in den för att jävlas med oss. Himla tur att den inte var den här veckan eftersom det kanske hade slutat med att jag bett sagda lärare dra åt skogen (gotta love PMS). Men istället skiter jag i det och spenderar tid vid datorn istället. 

Det här är en skitvecka. Kan vi snabbspola fram till nästa veckan snart snälla?

Drömde i natt att jag var på polisstation för att förnya mitt pass, men inte kunde få ett pass som var giltigt mer än ett år, vilket inte skulle funka. De kunde inte hjälpa mig eller säga var jag skulle vända mig för att få ett pass med längre giltighetstid. Rätt uppenbart vad den drömmen betydde iaf, mitt undermedvetna fick för sig att jag behövde påminnas. (Måste förnya mitt pass om jag ska till Mexiko eftersom det inte är giltigt mer än drygt ett år till och det inte täcker hela vistelsen utomlands).

För övrigt verkar kändes det riktigt surt att vakna upp till snöstorm igen, när det kändes som om våren var påväg igår. Och jag lyckades skära mig på min linjal som låg i väskan, på samma hand som jag skar mig på mitt block igår. Jag ska helt enkelt inte rita saker för hand, utan på dator istället, mindre risk för skärsår då.