Suttit med en gammal arkitekturhistoriatenta nu på förmiddagen, vilket har varit katastrofalt för självförtroendet. Det känns som jag inte kan någonting alls, som om jag inte lärt mig något alls under de här veckorna som kursen pågått. I stort sett varenda fråga innebär ett frågetecken, och det hjälper ju inte direkt när svaren inte finns på de hänvisade sidorna i kurslitteraturen, utan snarare är sådant som nämnts under föreläsningarna och som vi förväntas komma ihåg. Jomenvisst, lätt när vi får se diabilder och sedan försöker skriva ner allt som sägs eftersom vi inte är på det klara med vad som är viktigt. Som om det skulle ha hjälpt eftersom jag och läraren uppenbarligen har olika åsikter om det. Skittenta. 

Och som det brukar vara, så ligger ilska riktigt nära paniken och jag får anstränga mig för att inte ha sönder något, riva boken i tusen bitar eller slänga något i golvet när jag stod och diskade förut. Men jag har god lust till bådadera. 

Men, jag ska försöka lugna ner mig. Försöka fokusera på det jag faktiskt kan och har lärt mig, och bygga vidare på det. Lägga tentan åt sidan en stund och istället plugga på något annats sätt, sammanfatta, sammanfatta, sammanfatta tror jag blir ledorden. Och gå en promenad. 

Och innerst inne så vet jag ju att det brukar gå ändå. Jag behöver faktiskt inte mer än en trea (godkänt) även om det i nuläget skulle kännas som ett misslyckande att få en trea. Men det är det inte, det är det jag måste inse. Och att man inte behöver kunna allt. Det är inte hela världen om det går åt helveten en gång heller, livet går vidare. Och det är onödigt att gå och ha ångest bara för att man tror att det ska gå åt helveten, bättre att vänta med ångesten till det faktiskt går så illa som man tror det ska gå.

Och den enda person man ska jämföra sig med i det här läget är en själv. Jag kan inte påverka någon annan än mig själv, och det är bara jag själv egentligen som vet hur jag funkar och vad som är bra för mig. Och det är inte att alltid vara bäst på allt. 

Spenderat helgen hemma hos mina föräldrar i Skövde. Fredagen gjorde jag inte så mycket, lördagen satt jag med instuderingsfrågor i arkitekturhistorien (renässansen, barocken och klassicismen) samt förfasades över alla ballader i melodifestivalen och blev besviken över vinnarlåten. Idag har jag kikat över lite moderna arkitekter (förstår inte hur jag ska kunna komma ihåg alla och vad de är kända för) samt läst ut en bok. En hyfsat lugn helg då jag laddat batterierna inför två intensiva pluggveckor framöver (tre tentor och en projektinlämning). 

Har skickat iväg fyra ansökningar om sommarjobb nu, är bara att hålla tummarna för att jag får något då. Skulle verkligen behöva pengar om jag ska åka till Mexiko nästa år, samt att jag är i stort behov av arbetslivserfarenhet inom byggbranschen, då det ju är där jag kommer jobba i framtiden. Bara att hoppas nu, kan inte göra så mycket mer. 

Spenderat de senaste dagarna (när jag inte pluggat och jobbat med projektet eller haft ångest över skolarbetet) med att läsa Richard Dawkins bok Illusionen om Gud. Riktigt intressant bok som tar upp religionen ur olika perspektiv, på något sätt med sluttanken, behöver vi religionen? En del av det som nämns känns främmande, som att det i USA ses som något konstigt att vara ateist, när det i Sverige snarare verkar vara en norm och man ses som konstigt om man råkar vara troende. 

Ibland blir boken lite för vetenskaplig, när författaren går in på att diskutera sannolikheten för Guds existens eller snarare varför tanken på en Gud är mindre sannolikhet villar han bort mig totalt. Till viss del hade det kanske hjälpt om jag tidigare hade läst hans andra böcker, som jag tror tar upp evolutionsteorin mer ingående, vilken är en väsentlig del av boken. Men det mesta är intressant och lättförståligt, illustrerat med exempel osv. 

Själv fann jag kapitlen om moral och religion (eller snarare avsaknaden av religion, innebär ateism att man saknar moraliska principer att rätta sig efter), exempel på hur religion=fientlighet och religion som barnmisshandel. Dock saknar jag något om ateism och döden, vilket är det jag finner vara svårast i mitt liv, tanken på att döden är slutet på allt. 

Något som boken fått mig att fundera över är religiösa friskolors varande och icke-varande. Han tar upp ett exempel i Storbritannien med en (delvis) statligt finansierad skola som lär ut att jorden är 10 000 år gammal och att det finns alternativ till evolutionsteorin. Vidare nämner han religionen som orsak bakom såväl 11 september som tunnelbanebombningarna i London, vilket kan ses som något kontroversiellt, då man i regel vill göra skillnad på tro och tro. 

Tankeväckande bok helt klart, och något som jag verkligen rekommenderar folk att läsa. 

Slutligen kan jag bara konstatera att om jag nu någon gång skulle få barn kommer jag inte döpa dem. Dopet är en kristen ritual, och jag är ju egentligen inte kristen. Och barn bör själva få växa upp och välja sin tro/religion själva, de har ingen möjlighet att värja sig när de är små. Att då döpa dem är att "göra" dem till kristna, utan deras medgivande även om själva ritualen i sig inte betyder särskilt mycket för folk i min omgivning idag. 

Planer för förra veckan, så gick det: 

- Tv-förbud. Inga större problem, förutom en timme på måndagen (Boston Tea Party) och ett par på lördagen (melodifestivalen) var inte tv:n påslagen överhuvudtaget. Och jag åt i stort sett alla måltider vid köksbordet, sammanlagt tror jag inte jag ätit mat vid köksbordet mer än ett tjugotal gånger sedan jag flyttad in. Och tv- tid var faktiskt inget jag direkt saknade, följer ju inte några serier eftersom jag tröttnat på det hela med att passa tiden varje vecka. DVD-boxar är mycket bättre.

- Datorförbud (med undantag för en halvtimme per dag). Gick bra fram till torsdagen. Sen sket jag i det, onödigt att göra livet sämre än det redan var just då. Det suger att vara tjej ibland.

- Dock har jag inte läst klart varken The Host eller Edelcrantz förbindelser, utan istället hitta andra intressanta böcker att läsa. Och duken har inte heller blivit klar, men är iaf inte så mycket kvar nu.

När det gäller månadsplanerna då:

- Köpstopp. Visserligen köpte jag hårfärg och busskort förra veckan, men det sa jag ju skulle undantas så de räknas inte. Sedan köpte jag lunch igår istället för att ha med mig, vilket ju ändå är rätt onödigt. Men nu blev det iaf så. 

- Godisfritt. Inga problem faktiskt, vilket kan ha sin förklaring att jag var inställd på det. 

Känner för att gå och lägga mig nu, men känns som det är lite tidigt än. (Håller tydligen på att förvandlas till mamma, som går och klagar hela kvällen på hur trött hon är men att det är för tidigt för att å och lägga sig). Sen är ju risken rätt stor att jag blir pigg när jag väl kommit i säng. Såsom det brukar vara menar jag.

En till trötter.

Tydligen var redovisningen framskjuten (osäker till när) eftersom läraren var sjuk. Ironiskt, när jag ju inte tänkt gå ändå. Så går det när man inte läser mailen på morgonen. Hursom fick jag en del gjort, satt med S och gänget och gjorde klart redovisningen inför i morgon, så nu är det klart och det känns inte riktigt lika hemskt att gå dit. Eller jo det gör det, men jag är ju iaf inte ensam med att ha fel om det nu skulle visa sig vara så. 

Skippar redovisningen sen, jag hinner inte få ihop en ppt att visa upp, det går bara inte. Och den är ju inte obligatorisk heller, det är för vår egen skull, så jag får väl stå ut med ett lägre betyg om det är så i så fall. Jag överlever det. Men just nu hinner jag inte och jag kan inte arbeta när jag är så stressad som jag är nu. Så det får bli så, så blir det till att jobba med den andra redovisningen istället. Om jag nu inte skippar den också, vilket jag har god lust till eftersom jag tycker den är meningslös.