Uppe och vid liv sedan två timmar tillbaka. Får ingenting gjort, men sover iaf inte, väljer att se det som positivt iaf. Vill inte åka till skolan, vill inte ringa det där samtalen jag måste, vill inte äta lunch. Måste ta itu med alltihop av det. Vill dock träffa B och S igen, är ju längesedan nu, nästan. Allt saknar sammanhang. Väljer att ignorera stress och oro och lyssnar på musik istället. Så mycket enklare. 

Jag.Kan.Inte.Sova Väldigt irriterande, med tanke på hur gott jag sovit under veckan jag varit hemma hos mina föräldrar. Sängen är uppenbarligen bekvämare där. Eller nåt sånt. Ska egentligen gå upp vid åtta sen, för att hinna med och greja lite innan jag måste åka till skolan, så det känns ju inte särskilt bra att jag inte kommer få mer än fyra timmars sömn. Om ens det. Å andra sidan slipper jag förhoppningsvis ligga sömnlös i morgon kväll (kan ju alltid hoppas), så det är väl kanske bra det med. En natt med för lite sömn överlever jag väl. Men jag gillar det inte. Jädrans hjärna som vägrar slappna av...