Så var det här skolårets första föreläsning avklarad. Mätteknik. Flashbacks till den första tiden i Luleå, under hösten när vi läste flumkursen, som ingen fattade var en flumkurs, och skulle gå en liten bana och mäta höjder på en linjal. Vår underbara lilla grupp, tre norrlänningar, en västgöte (som börjat prata norrländska) och en östgöte. Emil frös så han skakade när han skulle hålla linjalen, Petter hoppade upp och ner av otålighet och inte heller L kunde hålla den särskilt stilla. Det började bra, vi mätte noggrant och tre stycken kollade i apparaten så det blev rätt. Det slutade med att Emil började uppskatta istället, mätningarna gick fortare och fortare och avstånden blev längre och längre. Trots det vill jag minnas att vi ändå fick ett godkänt resultat. Nu ska vi alltså ut i naturen igen, och mäta på ett fält. Får bara hoppas det blir bra väder. Inte speciellt kul och stå och frysa i minusgrader, eller spöregn. Fast, det kan ju bli fint i slutet av september, får hoppas på det. Försenad brittsommar, eller vad man nu kallar det.