Tiden tickar på, bara en vecka kvar på jobbet nu, sen blir det lite ledigt i tre veckor innan skolan börjar igen. Ska bli skönt faktiskt, även om jag kommer sakna jobbet lite det med, eller framför allt de jag jobbar med. Jobbet i sig är inte alltid så jättekul, lite lånlgtråkigt sådär, men det som gör att jag återkommer år efter år är människorna runtomkring, de jag dagligen träffar på, fikar med, äter med, och diskuterar problem med. Får se om det blir en sommar till nästa år eller inte...

Varit hos V i M-stad idag. Var nere i hamnen en sväng och käkade glass, nästan så jag blev sugen på att skaffa båt så småningom, det ser så mysigt ut. Får dock se med den saken, det är ju lite jobb med dem också. J ringde och ha sällskap i F-köping, men efter lite funderande så blev jag hemme istället. Det förflutna bör inte kläs i röda byxor och allt det där, men framförallt så är jag trött. Och det blir en helg nästa helg också, med ev. crusing i F staden då så får väl se. Hade jag kunnat ta bilen hade jag nog dock åkt, kul att träffa honom igen, trots allt.

Önskar dock jag kunde få slippa den eviga frågan "har du träffat nån/träffar du nån?". Nej, det gör jag inte, hade jag gjort det så hade jag sagt det. Eller också vill jag inte att du ska veta det. Gör det mig till en sämre människa om jag är singel? Knappast. Så sluta fråga, ni menar kanske inget med det, men livet blir inte mindre värt för att jag upplever det ensam. Träffar jag nån så gör jag, men jag orkar inte anstränga mig för att göra det. Och om det nu skulle vara så att jag lever ensam resten av mitt liv, så får det väl vara så då. Spelar det verkligen nån roll om jag dör barnlös och ensam, eller omgiven av barnbarn? Jag är lika död för det i slutändan.