Gårdagens lärdom: Man bör inte blanda blåbärsris i betongen (nähä!).

Dagens lärdom: Tillsatsmedel grupp A, accelererande. Effekt färsk betong: påskyndar tillstyvnandet. Eller som betongvärldens motsvarighet till viagra.

Stör mig otroligt mycket på föreläsaren dock, han sakna helt en röd tråd i sitt upplägg vilket gör att det blir rörigt och förvirrande. Blir en jobbbig kurs att läsa det. Mekaniken däremot ser jag faktiskt fram emot, konstigt nog. Håller nog på och bli sjuk eller nåt. Den där Karlsson (föreläsaren) är dock över förväntan.

Intressant dag idag, starten på de nya kurserna. Den läraren som jag trodde skulle bli svår är nog den som är bäst, och det jag trodde skulle bli bra är rörig som tusan. Där kan vi snacka om att hoppa från ämne till ämne, även om det han pratade om samma sak ändå på nåt sätt. Men det kändes inte som det fanns någon röd tråd i det hela. Känner verkligen nu hur det börjar bli "special" (nörd) ämnen, kan inte förstå att någon verkar vara så otroligt fascinerad av betong och kan låta så entusiastisk när han pratar om det. För det var vad vi gjorde, satt och lyssnade i en och en halv timme på hur man gör betong.

Tvåan blir tydligen ännu värre. Nu har vi haft det stressigt för att man har gjort så att man skjutit upp saker till sista sekunden (folk lät bli och sova de sista dygnet och satt med skissuppgifterna istället. Något flummig blev de allt, om vi säger så). M sa att de i tvåan har haft det extremt, trots att de lagt ner ca 40 h/v (=heltidsjobb), för en 3,75 Hp kurs, folk har tydligen gått in i väggen. Bra start på karriären. Not. Förhoppningsvis ändrar de det dock till vi börjar, de borde ju inse nu att det inte funkar. Vore ju en fördel om det faktiskt finns folk som tar examen efter 3 år och som inte hoppat av eller gått in i väggen före det.

Varken S eller B har varit i skolan idag, vilket var lite trist, hade varit kul och träffa dem igen. Har inte setts på ett tag nu, men förhoppningsvis är de där i morgon. Ska bli skönt med helg sen, så man kan vara lite ledig för en gångs skull, bara jag får klart allt annat jag ska göra innan helgen, så jag slipper släpa med något hem. Vore skönt om det kunde lugna ner sig lite ändå, så man får en chans att återhämta sig. Och sova ut. Surt att börja tidigt fyra dagar i veckan nu dock, mot en dag i veckan förrut, men det är inte så mycket att göra åt.

Inte gjort speciellt mkt idag, förbättrat och gjort klart en del skisser som blivit liggande eller som jag fått kommentarer på sen förra inlämningen. Sen har jag lite kvar och göra, men måste ner till skolan och kolla förgsättning och sånt innan jag tar itu med de så sköt upp det till i morgon.

Riktigt vårväder har det varit idag annars, soligt och varmt och mycket folk som varit ute och gått. Gick en sväng längs vattnet och mötte många som var ute och promenderade och folk hade även slagit sig ner i sanden och satt och solade. Folk börjar krypa ur sina kokonger när det blir soligt och varmt :) Tyvärr verkar det bli snö framåt veckan igen, inget vidare det :(

Satt och skissade till elva igår, sista satt jag och ritade av bokstäver på skisspapper och fyllde, tidskrävande, onödigt och jobbigt. Efter det upphörde hjärnan att fungera. I morse var det upp tidigt igen för att skriva tenta kl 8. P.g.a två tidiga mornar i rad plus jobbiga skissuppgifter och lite stress, kändes hjärnan som mos, men tror ändå jag har en chans att klara tentan. Förhoppningsvis iaf, svårt att avgöra. Ytterligare en sådan där tenta "det beror på hur han/hon rättar". Men det ska nog gå. Ska nog ta och sova en stund nu, så att hjärnan får en chans att återhämta sig och börjar fungera igen innan jag tar itu med skissuppgifterna igen.

Både bildligt talat och inombords. Har varit en bra dag, vädret har varit underbart och jag har haft det skoj i O-hamn med ett gäng tjejer på s.b uppdrag. Enda tråkiga är att det inte blivit nån direkt tid ute i solen, ca 5 h i bil och 3 h inomhus. Var väl inte sådär jätteproduktivt besök, ungarna var inte så intresserade, men det var ju inte vårt fel, och en del kataloger delade vi ut iaf. Förhoppningsvis ses vi igen om två veckor.

Ska försöka bevera den här bra känslan inombords, trots stress över morgondagen och över skissuppgifterna.

Var hos V igår på kvällen, jättekul att träffa henne igen, särskilt med tanke på att vi inte sett sedan oktober(!). Så vi hade väldigt mycket att prata om, med början i gemensamma bekanta. Syrran hennes hade haft en del dumma idéer för sig, det har varit lite omflyttningar i parkonstellationer, folk oroar sig för uppsägning och vissa umgås inte längre. Och vissa är sjuka när det inte är det. En del framtidsplaner hann avhandlades även, och sen allt mellan himmel och jord. Får dock ta och ses lite oftare tror jag, är illa när det går såpass många månader mellan att vi ses.

Nåväl, åkte ner till JKP igen i morse, träffade en E på tåget och pratade med henne på vägen ner. Sen blev ett grupparbetspass uppskjutet eftersom vi inte gjort det vi skulle nån av oss. Blev en sväng till Maxi, sedan alldeles för mycket tid framför datorn (igen, skräll. Eller inte), ett tafatt försök till att plugga och sen matlagning för att halvt kompani. Eller tja, för ett par dagar framåt då.

Just nu är jag bara trött och har ingen lust att plugga alls, även om jag måste. Så går det när man skjuter upp saker, tycker ju jag kunde lära mig någon gång. Ska verkligen bli skönt att bli klar om 2,5 år och börja jobba (förhoppningsvis). Inga mera tentor, inlämningsuppgifter och föreläsningar. Och förhoppningsvis inga fler uppskjutingar av saker (inte särskilt troligt men kan ju alltid hoppas).  

Förstår inte var tiden tagit vägen, och varför jag blir värre och värre med att skjuta upp saker istället för att göra en planering och se till att arbetsbördan blir jämt fördelad. Är stressad till tusen nu, men det är mitt eget fel. I helgen hade jag tänkt att jag skulle hunnit svara på alla instuderingsfrågor, ha börjat med grupparbetet samt gjort klart alla gamla skisser samt gjort övervägande del på de nya. Istället har jag slösat bort tiden på annat, bl.a spenderat halva fredagen framför datorn och delar av gårdagen med att läsa. För att inte tala om idag när jag slösade bort en timme på att skjutsa brorsan idag, och sedan ännu ett par timmar när jag följde med till moster för att hälsa på valparna och tunnan, som fortfarande var tjock som, tja, en tunna. Och kelig, snacka om att den hunden är bortskämd vad gäller uppmärksamhet. Lite trist för moster att det bara blev tre valpar, verkligen en besvikelse.

Planer för resten av veckan:

Måndag - skriva klart min del av grupparbete, dvs analysera en situation utifrån vissa kriterier, definiera kritierierna etc. Detta ska vara klart till senast tre, sen bär det iväg in till stan och sedan vidare till M-stad för att träffa V som jag inte sett sen oktober, eller nåt sånt. Kika in på webinariumet igen.

Tisdag - hemresa ner till JKP igen. Träffa T och uppdatera oss om vad som egentligen sades på mötet i fredags. Som jag skulle ha sammanställt i fredags. Vilket jag inte gjorde. Tur att T är schysst. Resten av instuderingsfrågorna behöver också svaras på, dvs 18 + 4. Och sen gärna limma modellen också. Sen vore det ju bra att handla också, så jag inte svälter ihjäl. Och kanske kika på grupparbetet.

Onsdag - Mer instuderingsfrågor gissar jag på, plugga inför tentan på fredagen samt göra klart skisserna, så långt jag hinner. Ev ta en sista titt på grupparbetet. Hinna läsa på lite om det olika programmen helst.

Torsdag - Oskarshamn på studentambassadörsuppdrag, tar en stor del av dagen. Om det blir tid över och jag inte är halvdöd när jag kommer hem så blir det sista-minuten-pluggande, följt att lite mer skissande.

Fredag - Tenta 8-11. Skisser i massor. Start på webinarium, men det är nog ingen större fara på det.

Helgen - Skisser, skisser i tusen. Johopp, sen var det ju en personlig reflektioner som skulle skrivas.

Måndag 2 - Ny termin, start av nya kurser, inlämning av skissuppgifter. Göra rittekniksuppgiften.

Tisdag - Föreläsningar/lektioner och göra klart rittekniksuppgiften.

Onsdag - Inläming av rittekniksuppgifterna, föreläsningar enligt schema. Hem och vila.

Sen är det över. Då gäller andra saker såsom gå i ide och vakna upp sista maj när terminen är slut. Låter som en frestande idé.

För övrigt tycker jag att vi borde ha skickat Månsan till Moskva. Är inget stort fan av opera.

Jag tror inte på ett liv efter döden. Jag tror att när vi dör så är allt slut, det där ljuset många ser är bara en förvirrad hjärnas sista dödsdans, neuroner gone bad eller nåt. Alla martyrer dog förgäves, det gav upp det enda liv de hade för ingenting, alla som blivit mördade dog förgäves, även om mördaren för sitt straff är det enda liv de levde över. Jag kommer aldrig få träffa mormor igen, hon är borta för alltid och jag ångrar att jag inte såg till att få träffa henne oftare när hon var i livet. Jag vet inte när jag ska dö, och jag är så jävla rädd för döden, jag vill inte att allt ska ta slut. Jag vill inte att det ska vara över. Men jag vill inte att någon annan ska dö heller. Jag oroar mig för pappa, varje gång han hostar, eller de gångar han pratar om att han har haft ont i bröstet. Jag oroar mig för honom varje gång han lyfter något tungt, saker som jag inte orkar lyfta.

Jag önskar jag hade låtit bli att läsa den kursen jag läser nu, önskar jag hade sluppit få lära mig att kognitin är kroppsbaserat och att man inte kan se hjärna och kropp, mind and body, som två separata delar. Jag önskar att jag inte hade sett på "House", inte hade hört honom säga att han trodde det han såg under sin minut som kliniskt död, var de sista ryckningarna från en döende hjärna, önskar att jag inte hade hört honom säga att han var glad över att det här inte bara var ett test (låt så vara att han är en fiktiv person). För då hade jag kanske fortfarande trott, då hade jag kanske fortfarande haft min tro på ett liv efter detta, på ett straff för dem som inte får det i detta liv och på att få återförenas med de vänner och släktingar som gått före mig. Men jag tror inte längre. Och det ger mig ångest.

Det finns ingen annan chans. Om jag sladdar med bilen när det är halt och kör in i ett träd och dör, så är allt över. Om jag blir påkörd när jag går över gatan och dör, så är det inget mer. Om jag dör upphör jag att existera. Och det skrämmer mig, jag vill inte att det ska vara så. Det känns så onödigt, så slumpmässigt, så grymt. Alla de människor som inte vet annat i livet än grymhet och ondska, alla de som dör i unga år innan de fått uppleva något och allt var förgäves, det finns ingen himmel för dem som förtjänar det.

Jag börjar förstå meningen med en religion, med en gud och en himmel. Att få tro, att inte se döden som slutet utan början på något annat, att slippa ångesten över döden. Jag önskar jag hade den, den är tron. På vilken gud av dem spelar egentligen ingen roll, jag vill bara inte att döden ska vara slutet. Och ändå finns den inte där längre, tron har försvunnit. Logiken tog över, och i logiken finns bara tomhet och ångest.