Alla inlägg under februari 2009

Av Eve - 18 februari 2009 17:58


Hemma efter en lång dag. Var på mitt första uppdrag som studentambassadör idag. Det har varit kul men samtidigt blev man trött av det. Åkte från Jönköping i morse vid nio, en från varje högskola plus chafför. Först stod vi uppe på VH, i cafeterian och sen på en mässa nere på Valhall. Intresset för JTH var väl sådär, tror det är ordet "tekniska" som avskräcker folk, att människor har negativa associationer till tekniska utibildningar, att de skulle vara tråkiga och svåra. Visste, en del kanske inte är jättelätta, men det finns så många olika. Men intresset i stort för HJ var faktiskt helt okej. Mässan på Valhall kunde dock vara bättre, det var lite lite folk så det blev lite långrandigt. Det var kul att träffa folk från de andra högskolorna också, och lite annat folk från andra högskolor också som vi pratade med. Är jättesugen på att åka ut igen, men eftersom vi är så många från JTH som vill så blir det inte så, det finns inte platser till fler. Menmen, kan ju bli till nästa år också.


Nu blir det te, och sen till att skriva ytterligare en inlämning.

Av Eve - 17 februari 2009 08:23


Vissa dagar önskar man bara kunde vara över innan de har börjat. Att man bara kunde däcka och vakna upp på kvällen. Och trots det ha gjort allt det som man skulle göra på dagen, fast utan att vara medveten om det. Funderar på att leta upp nån som kan styra mig idag, om jag lämnar över nyckeln så att säga. Nån som får låna mig, göra min redovisning, leta upp en t-shirt och sitta på seg skiss & gestaltning (antar iaf att den blir seg) samt få reda på att vi inte blev godkända på projektet och måste komplettera det. Sen kan jag komma tillbaka igen. Eller, nej förrsten, nån annan kan få diska och städa och packa upp också. Sen kan jag komma tillbaka. Och sitta och sticka.

Av Eve - 16 februari 2009 21:45


Skjut aldrig, aldrig upp två saker till i sista minuten. En sak går an men inte två. Och absolut inte tre. Det leder till dålig sömn, dåligt humör och sjävhat. Bara så jag vet. Nu, se till att göra klart den där redovisningen nång gång!

Av Eve - 15 februari 2009 23:26


Varit en hyfsat produktiv dag idag, trots  bristande motivation. Satt och skrev 3,5 h på biblioteket idag, gick mycket bättre och koncentrera sig där än hemma. Så, så får det väl bli i fortsättningen ockås. Annars ser det ut och bli en stressig vecka, heldag i skolan imorgon, en redovsning på tisdag som jag knappt börjat på, en inlämning på tisdag som jag inte börjat på plus heldag i skolan, en tur till Skövde på onsdag som studentambassadör (vilket innebär att jag missar skolan, men det får det vara värt) och sen skiss och gestaltning på torsdag, där vi egentligen skulle ha gjort klart allt det gamla till, för att inte tala om att vi är fyra veckor försenade med ingmet:en även om det inte är vårt fel. Menmen, det ger sig väl. Är ju mest mitt eget fel att det blir stressigt också, borde har gjort mer i veckan nu när jag varit ledig. Men det är lätt att vara efterklok. Och lite stress är alltid nyttigt.

Av Eve - 14 februari 2009 19:49


Skulle jag någon mer gång i mitt liv råka bo i en bostad av något slag med fyra meter i tag, där jag faktiskt ägde bostaden i fråga, skulle jag se till att göra en takmålning. Så det så. Misstänker att hyresvärden skulle bli något sur om jag fick för mig att göra en takmålning i nuläget. (Någon som kan måla skulle dock få göra själva målningen. Samt släpa med sig ställningar/stegar så att denne når upp till taket. Hmm, kanske den där italienaren?)

Av Eve - 14 februari 2009 19:10


Ibland känns det bara som om livet springer ifrån mig. Eller som att inget av det jag gör har något egentligt värde, och jag istället borde lägga tid på att göra "viktiga" saker. Och med det följer känslan av att vara misslyckad, bara vara så in i h-vete fel som någon någonsin kan vara.


Det är inte så att jag inte vet varför jag känner så här nu. Var hemma hos min kusin igår, som fyller 20. Alla tre syskon hade sina respektve där och även två småbarn var närvarande, mitt kusinbarn samt min kusins-pojkväns-systerdotter. Familjelycka och allt det där. Och på något konstigt vänster har jag fått för mig att de ser ner på mig. Alla tre kusiner med sina respektive, samt mina två mostrar, trots att det troligen inte är sant. Ser ner på mig och tycker synd om mig. Jag vet att det hänger ihop med min dåliga självkänsla samt att jag oroar mig för mycket för vad andra ska tycka. Men det är skillnad på att veta och att känna. Och samtidigt vet jag att de har sina egna problem, både i sina förhållanden och i sina liv. Ingen av dem har det där perfekta livet. Men det spelar på något sätt ingen roll, jag är ändå lika misslyckad för att jag är singel, arbetslös (studerande) och barnlös.


Samtidigt skäms jag över mig själv. Att en kvinna på 2000-talet inte har ett eget värde, utan måste defineras utifrån att hon har man och barn, jag skäms för att jag är fast i ålderdomliga värderingar där en kvinna inte var något värd om hon inte producerade en arvinge. Och jag kan inte förstå var dessa värderingar kommer ifrån. Jag har kompisar som sagt att de aldrig kommer skaffa barn, de vill helt enkelt inte ha några. Inte ser jag dem som mindre värda för det. Men när det kommer till mig själv gäller inte samma regler längre. Och ändå, jag vet inom mig att jag inte är redo för barn än i vilket fall, jag är inte mogen för det. Jag är inte gammal nog. Jag är fortfarande ett barn inuti, som har så mycket kvar att upptäcka innan jag blir vuxen, jag vill vara ung och galen och oansvarig ett par år till. Men varför måste det kännas så fel?


Och sen var det en annan sak. Jag har en vän, eller snarare hade som det känns nu. Jag är arg på henne. Jag har inte pratat med henne på över en månad och jag är arg på henne. För att hon inte hört av sig. Att jag kunde ha hört av mig väljer jag att ignorera. Vi har inte kännt varandra så länge, lärde känna henne genom S för ett par år sedan, men vi blev bra vänner nästan direkt och hon har varit en av mina närmaste vänner, en jag verkligen kunnat lita på och berätta allt för. Jag önskar att det vore så fortfarande, men det är det inte. Jag vet inte om det är jag som överreagerar, men det känns som om vi glider längre och längre isär. Det började när hon fick pojkvän, de första månaderna var det som om hon gick upp i rök, sedan blev det bättre ett tag, men då flyttade jag till Luleå, och avståndet gjorde det svårt att ses. Och nu? Nu vet jag inte längre. Jag tror inte jag har träffat henne, eller pratat med henne ordentligt sen i oktober, förutom på msn någon gång. Och jag saknar henne. Men samtidigt är jag arg, arg för att hon inte kan höra av sig, arg för att hon inte verkar bry sig. Och ledsen, vi verkar inte ha något gemensamt längre och för att inget kommer bli som förr, de tre muskitörerna rider inte ut tillsammans längre. Hon har förändrats men jag står kvar och stampar på samma ställe. Jag borde höra av mig, ringa eller skicka ett sms åtminstone. Men jag är för arg för det, jag vill att det ska vara HON som hör av sig. Och under tiden jag väntar glider vi längre och längre ifrån varandra.

Av Eve - 14 februari 2009 17:25


På begäran


1) Vem tycker du ska ligga etta på metrobloggen? Ingen aning

2) En hemlighet som du har? Om jag berättade det skulle det väl inte vara någon hemlighet längre? :P Hursom, jag har livlig fantasi och det i kombination med en viss rädsla för mörkret, har lett till att jag är/har varit övertygad om att det bor varulvar och lejon i skogen nere hos oss. Eller tja, nu är det ju inte mycket till skog ifs längre, den har blivit lite tunn...
3) Tre saker du skulle köpa om du hade råd? En ny mobil, ett soffbord, en bärbar dator

4) Önskar dig? Motivation att plugga, bättre tålamod. Och en hurts för att få lite bättre ordning i lägenheten

5) Jobbar du med det du vill? Pluggar så inte än. Men förhoppningsvis i framtiden

6) Ville bli som liten? Författare

7) Fobier? Inga stora direkt, men tycker inte om myror eller när folk sticker nålar och krokar genom skinnet

8) Dåliga sidor? Blyg, dåligt tålamod, pessimistisk

9) Positiva sidor? Lätt för att skratta, omtänksam, smart :)

Hmm

Av Eve - 11 februari 2009 13:20


Det där med lokalbedövning är rätt coolt ändå. Känslan alltså, att jag kan känna på den delen av munnen som är bedövad med tungan, men att den samtidigt känns stum. Mina tänder är iaf hela och fina igen, och det blev billigare än vad jag trodde det skulle bli. Kanske slipper äta nudlar och gröt resten av månaden :)

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7
8
9
10
11
12
13
14 15
16 17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards