Apropå det här med hur man vill bo, som jag skulle vilja säga beror på var man är uppväxt. Efter vad jag har erfarit, så är det så att personer som kommer ifrån storstäder (Stockholm, Malmö, Göteborg, Lund…) vill bo i städer. Gärna utomlands i storstäder som faktiskt är stora, inte våra svenska storstäder som bara kan kallas stora jämfört med alla småstäder det finns i Sverige. Och Norden. Och de är också folk som ryggar tillbaka när man säger att man själv vill bo på landet.

För jo, jag vill bo på landet, i ett rött hus med vita knutar. Så förutsägbart svenskt som det kan bli, svensk idyll på landet så att säga. Och det kan folk från Stockholm eller Lund inte förstå, och hävdar att det är i städerna det finns jobb för sådana som oss (jag pratar om två verkliga fysiska personer, som knappast kan sägas vara representativa för alla Stockholmare och Lundare, men tills motsatsen har bevisats för mig håller jag fast vid mina fördomar). Och som att man på något sätt skulle vara sämre för att jag kommer från en liten ort. Jag tog åt mig när de kritiserade vår lilla studentstad för att det inte fanns något att göra, trots att det inte var min stad de talade illa om (även om det må ha varit sant). Och det trots att jag i nuläget aldrig i livet skulle kunna tänka mig att bo i Skövde. Någon stad runtomkring går väl an för all del, även mindre orter såsom Tidaholm, FKP, M-stad och Hjo. Men inte Skövde.

Men för att återvända till saken, jag vill bo på landet. Jag är uppvuxen i en mindre stad/by/håla (förort till Skövde skulle man kanske kunna kalla det, valet är fritt). Och jag vill bo på landet. På något sätt är det mer accepterat att säga det till en person från en liten ort, jämfört med en Stockholmare. Och folk man träffar härnere (Skaraborgare), från orterna runtikring Skövde, de håller med. Tillbaka till det där med uppväxten då, av de som vuxit upp på landet skulle jag säga att det är 70/30 eller åtminstone 50/50, helt grundat på de jag träffat.

Och det är okej för mig att säga att jag vill ha mitt röda hus med vita knutar, mitt ut i ingenstans (okej, kanske inte så isolerat men ändå). Det är ingen som ser ner på mig eller tycker jag är konstig. Inte heller om jag säger motsatsen. Vad är det som gör att Stockholmare eller andra storstadsbor inte kan tänka sig att bo någon annanstans? Eller att de inte kan förstå varför jag inte vill bo i en storstad utan ute på landet? Kanske har jag bara träffat fel folk?

Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag vill bo på landet. Sen att vi snackar hela kittet, villa, volvo, vovve, ungjävlar och en gubbe till det, det är en annan sak. Och att vi snackar sinande brunnar, sönderfrusna ledningar, vatten som missfärjar färgat hår grönt, möss i stora sjok och hus som aldrig blir färdigrenoverade, det väljer jag att ignorera.

Tillbaks i JKP igen efter en kort sväng hem. Åkte hem för ett möte vi skulle haft igår, men det blev framflyttat så jag har inte gjort så mycket mer hemma än att titta på tv. Bäst att passa på när man väl kan. Varit och letat färgpatron har jag också varit, börjar riktigt ångra att vi köpte den där skrivaren, bara problem känns det som. Den äter bläck (eller också är det jag som skriver ut för mycket) och den enda färgpatron som passar går aldrig att få tag på. Är typ bara elgiganten som har den och hos dem är den alltid slut. Blir till och köpa en ny skrivare snart om det inte blir bättre, är helt värdelöst att ha en skrivare som det inte får att skriva ut på.

Resten av helgen blir det till att försöka plugga, har ett par webföreläsningar att plöja igenom samt en bok som det nog vore bra att ta en titt i. Som om inte det skulle räcka behöver även några skisser bli slutförda samt ett antal instuderingsfrågor bli svarade på. Och sen borde jag släpa mig bort till elgiganten för att se om de ev har min bläckpatron här i JKP.