Var en rolig kväll igår. Och jag ungick med nöd och näppe att bli kidnappad av bönderna. Dansa kan de allt. Dock var det synd om S som körde, hon missade det roliga då folk fick för sig att hamna i slagsmål, eller bara bli osams och bestämma sig för att de vill åka hem. Så fick vi vänta på bilägaren i en halvtimme, om inte mer, när vi skulle hem. Kan inte förstå att det kan ta en halvtimme att ta sig en sträcka på 20 meter.

Annars hade vi tydligen en inofficiell släktträff igår, både min moster & min kusin. Fick reda på att min kusin är i fjärde månaden, tydligen har mamma "glömt" att berätta det för mig. Är fortfarande i chock, hon är ett år yngre än mig ju! Hade inte väntat mig att hon skulle skaffa barn så snart.

Därför har åldersnojan nu börjat sätta in. Känner mig som familjens svarta får, jag har inget jobb, ingen egen lägenhet (studentlägenhet räknas inte), jag har ingen pojkvän och ingen av dessa saker ser ut att ändras de närmaste åren (de två första iaf). Och barn känns extremt avlägset, de behöver ju ha en pappa också. Och andra sidan är jag nog inte redo för att få barn än, även om jag tror jag vill ha det nån gång i en inte allt för avlägsen framtid. S och jag planerade inte det så bra igår, vi skaffar barn samtidigt (nånstans uppåt 28-30 nån gång), så kan vi gå igenom allt tillsammans. Tycker det var en bra idé det :)

För att sammanfatta det hela så är jag släktens svarta får, utan jobb och pojkvän. En misslyckad liten tjej med bra betyg och extremt låg självkänsla.

3 och 4 gör faktiskt inte saken bättre, även om det kanske kan se ut så vid första anblicken.

Men Olstorp är trevligt. De serverar te. Helt klart underskattat det där, att kunna sitta och dricka te vid halv ett på natten. Tycker fler uteställen borde börja servera te/kaffe.